Maria

1. Var 2011 ett bra år för dig?
Nej. Men allt är erfarenheter... erfarenheter = bra.

2. Vilken var den bästa stunden 2011?
När jag stod i mitten i främsta ledet på scenen på Magic of Dance med min tejpade axel och dansade.
När jag fick börja flytta in i mina gula 18 kvm.

3. Vilken var den värsta stunden 2011?
Det finns för många... och få jag vill dela med mig av.
När Toyotan körde iväg längs Älvdansvägen den sista juli.
När jag åkte hem från Valbo med min älskling i famnen.

4. Var var du när 2011 började?
Hos Johan (och David) i Kungsbäck.

5. Vilka var du med?
Wille, brorsan, Mange mfl.

6. Var var du när 2011 slutade?
I en stuga vid en badtunna.

7. Vilka var du med?
Med M och två andra par. Ja, jag kan väl gå med på att kalla oss för ett par. Tillfällligt. För din skull. För den helgen, älskling! ;)

8. Höll du dina nyårslöften 2011?
Didn't have any.

9. Har du några nyårslöften för 2012?
Att söka passion och "mindre snack och mer verkstad".

10. Blev du kär 2011?
Kär och kär... det är ett starkt ord. men kanske..

11. Om ja, i vem?
Det spelar ingen som helst roll.

12. Om ja, vet de om det?
-----

13. Är du fortfarande kär i dem?
-----

14. Ångrar du det?
Ingen idé att ångra. Man kan välja/försöka att inte fokusera på det, men ångra tjänar ingenting till.

15. Gjorde du slut med någon 2011?
Ja :/

16. Fick du några nya vänner?
Jadå :) och en själsfrände ^^

17. Vilka är dina nya vänner?
Ingen nämn, ingen bränd.

18. Vilken var din favorit månad 2011?
Min barnsliga kärlek för julen håller alltid i sig, så december?! Början och speciellt slutet av den var bra iaf :)

19. Åkte du utomlands 2011?
Två gånger :)

20. Hur många länder åkte du till 2011?
Turkiet.

21. Förlorade du någon nära 2011?
Ja, Diesel somnade i min famn en sommardag -och den som klämmer en dum kommentar om husdjur; bring it!

22. Saknade du någon under 2011?
Fler och mer än jag trodde jag skulle klara av. Jag måste sluta bry mig så mycket och bli lite mer känslokall (skitsnack.. det skulle jag aldrig klara av, men önska kan man ju..)!

23. Vilken var din favoritfilm 2011?
Ojoj. Alltid lika svårt... Livet är underbart.

24. Vilken var din favoritsång 2010?
Kesha - Blow
Alexandra Stan - Mr. Saxobeat
September - Party In My Head
Wicked Soundtrack - Defying Gravity
Donkeyboy - City Boy
Takida - You Learn
Skrillex - Scary Monsters And Nice Sprites
Jace Everett - Bad Things
Sia - My Love
30 Seconds To Mars - Hurricane
Imogen Heap - Speeding Cars
Chris Medina - What are Words
Na Fianna - Leaving On A Jet Plane
The Kilkennys - The Galway Girl
Na Fianna - Red Is The Rose
Cheryl Cole - Promise This
Bruno Mars - Just the Way You Are
Italobrothers - Stamp On the Ground
Shinedown - Call Me
Richard Marx - Right Here Waiting
Westlife - I'll See You Again
Bruno Mars - Grenade
Baron Bane - My Slow World
Ida Long - Come Out And Play
Jennifer Lopez - On The Floor
The Subways - Turnaround
Britney Spears - Criminal

25. Vilket var ditt favoritalbum 2011?
Album... jag lyssnar sällan på album.
Andri's irlandsskivor. Ludovico Einaudi - una mattina. Femme Fatale. The Burning Heart.

26. Hur många konserter såg du 2010?
Konsertoskulden är äntligen tagen!!!
Linkin Park i Globen och Metallica på Ullevi.

27. Favoritkonsert 2011?
Metallica.

28. Drack du mycket alkohol 2011?
Mer än jag någonsin gjort :/

29. Tog du mycket droger 2011?
Jag svarar som förra året: "Kul att frågorna förutsätter att man tagit nåt alls..."

30. Hur många hade du sex med 2011?
Jo, tjena att jag skulle skriva det här..

31. Gjorde du något du skäms för?
Ja, tyvärr.

32. Vilken var din största lögn?
Lögn? Såna har jag inte gott om. Minns inte en enda (och det är ingen lögn ;P).

33. Vilken var den värsta lögnen någon sa till dig?
"Jag skulle aldrig göra något för att skada dig".

34. Behandlade du någon dåligt under 2011?
Ja, jo, enligt mina mått mätt..

35. Behandlade någon dig dåligt?
Kan man säga.

36. Hur mycket pengar spenderade du 2011?
En del under första halvåret, sedan åkte sparar-vantarna på.

37. Vilken var din stoltaste stund?
Kommer inte på något bättre just nu än när jag stod kvar på mina frontplaveringar på Magic of Dance med min ny-skadade axel.

39. Om du fick gå tillbaka och ändra något, vad skulle det vara?
- Inte dansat sista numret på dansuppvisningen på teatern och varit lyckligt ovetande att jag just räddat min axel från att hoppa ur led.
- Värmt upp innan afron i turkiet (sträckte låret rätt rejält).
- En utekväll i December då jag skulle ha stannat hemma.. :/

40. Vad är dina planer för 2012?
Göra klart lärlingstiden, sedan drar jag! Australien, USA, Norge, Europa, Gbg... dit näsan pekar. Sayonara!

Fina, fina, fina Diesel...

I 6 år fick jag ha honom, denna underbara och personliga lilla varelse. (För er som säger att han "bara är en kanin" är idioter och jag önskar er åt helvete). Han låg lugnt och stilla i min famn och slickade mig på handen, innan han plötsligt somnade. För alltid.

Minst fem gånger om dagen tittar jag ut genom fönstret, för att se så att han är ok. Jag kommer hela tiden att tänka på att jag måste ut för att mata, pyssla om osv.

Skitsommar!

2,5 år. 2,5 vackra år. 2,5 år där jag fick och lärde mig så mycket. 2,5 år med en underbar människa som visade mig hur kärlek borde se ut. 2,5 år där jag älskades för exakt den jag var, kravlöst.


Tre veckor sedan den slutgiltiga konversationen där vi satt tätt tillsammans, tårar strömmande. Och bara en dag sedan jag såg bilen åka vägen bort med mig stående kvar. Efter det lämnade han stan med flyttlasset...


Jag vill berätta för världen hur mycket jag älskar honom. Hur mycket han älskar mig. Jag vill att folk ska veta att vi gjorde det här tillsammans, hand i hand.
Jag har inte brutit ihop på detta sätt, eller så många gånger som jag gjort de senaste veckorna. Så hejdlöst. Likt en sönderslitande ångvält. Men jag inser att det är ett tecken på att det vi avslutat verkligen betytt mycket.
Vi kom till samma ställe, tänkte likadant och tog beslutet sida vid sida. Tillsammans. Ingen av oss kände sig bedragen, förvirrad, lurad, överrumplad. Trasiga... men vid varandras sida.
Att veta om det, att känna det, betyder faktiskt en hel del för mig. Jag vet att han förstår hur jag tänker, eftersom jag tänker likadant. Att veta att man kan komma till en sån här insikt och fortfarande älska varandra. Det är viktigt att förstå.
För det är så det är.

Jag skippar klyshor som att han alltid kommer att finnas kvar hos mig, att jag alltid kommer att älska honom... för det är så givet!

Jag älskar dig!

Herrejävlargud vad jag vill ha mitt eget!

Hittills har jobbfronten varit lite tjaskig, så jag har inte haft råd. Nu kommer jag att ha det! Och krösamo, vad jag vill ta mitt pick och pack och flytta. Inte för långt bort, men ut härifrån! Packa upp alla mina väntande flyttlådor och vara min egen diktator 24/7.

Måste bara hitta en bra lght först -vilket inte verkar vara det lättaste. Tyvärr. Hittade en på hemnet för ett tag sen som skulle vara suverän. Tyvärr är det en bostadsrätt och jag har ingen trissvinst att hämta ut. Jag vill slå den som kommer få -och ha råd- med den lägenheten...

Färsk rödspätta med sås och potatis. Efterrätt i form av rulltårta med färska jordgubbar. Mm!

MEN HUR kommer det sig att jag inte var hungrig innan jag åt, men blev det nu EFTER jag ätit? Eller är det en bakvänd mättnadskänsla jag känner? för tanken på mat gör mig smått illamående...

Weird.

Efter varje gång glömmer jag vilken kick och glädje det ger att stå längst fram på teaterns scen och dansa inför en fullsatt salong...

Hela våren drabbades jag av en irriterande otur; förkylningar, migrän, magsjuka, sträckning i låret och inflammation i foten (!). Med 6 kurser/vecka missade jag därför väldigt många träningar och kom efter. Det var stundvis rätt pinsamt, men jag var envis, och MoD var en enorm morot att inte ge upp.

Så när jag den 14/5 deltog i terminens dansuppvisning på Estraden och dansade mina sju nummer, kände jag mig ändå rätt nöjd över att jag öht stod där.
Tyvärr grusades glädjen till svart natt under sjunde numret, då jag kände hur min högra axel knäckte till och inte gick att röra. Den hoppade ur led!! Fem dagar innan Magic of Dance...!! Tack vare en snäll mamma -och räddande ängel- vid namn Kristin Boogh, kom min axel på plats inom en minut. Men chanserna att vara med på MoD var minimala...
Det blev inte en så munter helg!

På måndagen gick jag till hälsocentralen...
Läkaren: "Det är bara att köra!". (Ååååh JAAA! tänkte jag).
Tre timmar senare...
Sjukgymnasten: "Ingen kan stoppa dig från något, men du vill kanske ha en fungerande axel senare i livet också? Bäst är om du håller den stilla i 14 dagar". Jag fick inte föra hand eller armbåge bakom ryggen och absolut inte göra något med kraft eller hastighet.

"Okej, det får bli dans med en arm" tänkte jag. "Jag SKA vara med!!!".

Precis efter olyckan hade jag meddelats att jag skulle flyttas bak i grupperna, om jag bestämde mig för att vara med på MoD och inte kunde använda båda armarna. Under genrepet fick jag, till min stora förvåning, beskedet att dom ville att jag skulle behålla mina frontplaceringar!! Tre av tränarna hade tittat på repen och tyckt att det sett tillräckligt bra ut ändå!
Det fick mig att växa flera centimeter! :D :D :D

Showday...
Jag åkte och fick axeln dubbeltejpad med både kinesio- & sporttejp hos sjukgymnasten. Jag proppades med förmaningar, tejpade på en nylonstrumpa över hela härligheten (för syns skull) och sen till teatern.
Lite orolig var jag, såklart, men mest glad och beslutsam! Jag hade sett mig själv stå deprimerad bakom scenen och se mina grupper gå ut på scenen, en efter en... utan mig. Men så skulle det inte bli! Jag, min pajade axel och min enarmade dans skulle få stå på scenen. Till och med längst fram.
Det var så mycket mer än jag vågat hoppas på!!! Jag var toklycklig!

På grund av de plötsliga ändringarna i mina korreografier, blev jag lite vimsig och gjorde jag ett par missar under föreställningen... men jag njöt av varje sekund! Efteråt gick jag ut från teatern med adrenalinrus och ett enormt leende!


Nu är det vila, röntgen och muskelövningar tills hösten då dansen drar igång igen! :)

(((bilder och klipp kommer!)))

Då jag missade Semifinalen ikväll, kollade jag på en snabbgenomgång...

Nu hörde jag visserligen bara hört dessa 15 sekunder, men är det bara jag eller är Danmarks bidrag inte lite för likt Andreas Johnsons låt "Sing for me"? Jag började sjunga på den direkt, när jag hörde Danmark -och då är jag inte ens speciellt förtjust i A Johnsons låtar...

I brist på annat tryckte jag på "Find friends" på min Facebook. (Den där tjänsten som letar upp folk som man har gemensamma vänner med). Tänkte att det skulle vara kul att se om jag skulle känna igen något namn...

Blev rätt förvånad när jag bland de övre namnen hittade bl.a. dessa:
Molly Sandén, Fredrik Kempe, Shirley Clamp, Sara Varga, Helena Kristina Bergström, Jennie Widegren (Bounce!), Petra Marklund (September), Marko Lehtosalo, Dilba Demirbag, Josefine Sundström, Linda Pritchard, Fredrik Swahn, Jessica Andersson.

Där ser man...



Så om du snubblar förbi här någon dag, Molly... Facebook tycker att vi ska vara vänner. Bara så du vet! ;P

... men har man dåligt av dom, betyder det desto mer. Och det suger!


Det är så mycket jag vill göra. Mina planer och drömmar blir fler och fler...

- Söka Balettakademin eller PAS. Inte som karriärval, utan bara för skojs skull.
- Skriva en bok.
- Åka ett år till USA och plugga dans, teater och engelska på College i LA.
- Volontärarbeta med delfiner.
- Resa, resa, resa. Tåg. Buss. Flyg. Bil. Charter. Utomlands. Inrikes. Planerat. Spontant.
- Ta dykarcert.
- Utbilda mig till bartender.
- Medverka i teater/musikteater-uppsättningar.
- Skaffa en cross och lära mig åka.
- Köpa en bra kamera, lära mig hur den fungerar och fota allt jag ser under en tid.
- Skaffa en lägenhet och själv måla väggarna i (minst) ett rum själv.
- Spela in några låtar i studio, bla en duett med min bror. Bara för att det är roligt.
- Jobba i djuraffär/på zoo under en period.

... och ingenting händer! :/

På ett sätt är det en tjusning att inte veta vad som ska komma, vad som ska hända, vart livet kommer föra en. Men där jag står i livet känns det inte så rackarns gulligt längre. Jag går runt och liksom väntar på att en insikt ska komma till mig. Men inget händer...

Så nu tar jag till alla tänkbara medel... jag ska gå till en Sierska!
Vet inte riktigt vad jag tror om sånt än. Är faschinerad av det och har varit nyfiken på det länge. En gång i tiden sa en sierska åt min mamma att uppsöka läkare för att undersöka en viss del av kroppen. Det visade sig att hon hade tumör på livmodern. Det hade kunnat tagit livet av henne senare om det inte upptäckts. Slump? En rysligt bra gissning isf.

Hur som helst känns nu som ett bra läge att själv gå :)

Jag känner mig kreativ och inspirerad och vill uträtta underverk. Men jag får inte till något. Modet sviker innan jag knappt börjat. Inte ens skriveriet funkar.

Framtid. Yrke. Karriär.

Jag har funderat mycket på vad jag vill... med framtiden och allt sånt. Vad tycker jag är kul? Egentligen. Vad skulle jag vilja göra?
Jag är för kräsen för att skaffa mig ett stillasittande och enformigt kontorsjobb där jag glor på siffror dagar i ända år ut och år in. Men VAD ska jag bli. Vilket håll ska jag rikta näsan åt och försöka satsa?

Men vad kan du tänka dig då, Maria? Vad tycker du är roligt? Vad är du bra på?
Vid dom orden brukar jag sjunka ihop till en liten hög. För, let's see... jag gillar att sjunga, dansa, agera, skriva, fota, lösa problem, fixa och greja, hålla koll på flera saker samtidigt och styra upp saker... och så djur såklart!
Vad blir det...?
Delfinskötare? Författare? Veterinär? Hundtränare? Artist eller skådis? -om jag skulle få vara anonym jag när kameran stängts av. Dubbare, kanske? Jobba bakom kameran? Redigering?

Men hur lätt är det att lyckas med något av det här? Skulle något bära om man försökte? Man måste ju kunna försörja sig också.. gärna utan att behöva vara orolig varje dag.

Det finns mycket i det här huvudet, I know it. Men jag vet inte i vilken ände eller åt vilket håll jag ska börja...

Jag hade en dröm sen barnsben om att bli veterinär. MEN den drömmen grusades när jag började ana höallergi, och fullkomligen krossades för ett år sen då jag pang-tjong-bom blev pollenallergiker -tillsammans med reaktion på morötter, äpplen och HUNDAR! (-ett oacceptabelt faktum som jag vägrar ta till mig!).

Min blogg, så nu tänker jag gnälla en stund...

Januari har inte varit min månad...
Började lite smått med jobbigt på det privata planet, det kan vara så ibland med distans. Sen åkte ma & pa till Gran Canaria -vilket påminde mig om att jag inte kan det-.
15/1 (lör) fick jag världens migränanfall .Jag försökte vara på jobbet ändå men när jag var nära att kräkas i en papperskorg gick det inte. Jag blev liggande hela den helgen..
Två dagar efter det fick jag ont i halsen.... suck! Då var det på gång igen.. Köpte Kan Jang, vitlök, vitaminer, drack massor av vatten och sov tidigt osv osv.
Dagen efter, tisdag, ramlade jag nerför yttertrappen och skadade axeln och muskeln i höger arm. Den var dålig resten av veckan.
På söndagen (23/1) började dansen igen.. Armen hade blivit bättre, men på grund av förkylningen som då blossat upp, fick jag ägna den kommande dagarnas danskurser åt att sitta och titta på medan dom dansade. Det är makalöst trist! Dock såg fram emot att bli frisk till helgen -då jag skulle dansa med Ida Long på Local Heroes Galan på Konserthuset.
Onsdag kväll kände jag mig lite bättre, så jag tänkte att förhoppningsvis skulle jag kunna vara med på dansen dagen efter.
Torsdag morgon när jag kliver ur sängen kan jag inte stödja på höger fot... (WHAT?). Oförklarligt! Det blir ingen dans den dagen heller.
Dagen efter, då foten inte blivit bättre, fick jag tid på Hälsocentralen. Inflammation i en sena (minns inte vad den hette). Dansförbud och smärtstillande höver helgen. TACK! :/
Igår var jag och tog bort två födelsemärken, ett på armen och ett på hö bröst. 10-11 stygn. Det är ju helt självvalt, men det är ändå drygt.
Sen tog CSN, Telia, Landstinget (sjukhusräkningar) och Dansen, hela min lön denna månad. Tack gode gud för mina föräldrar som låter mig bo här just nu.. :/

Förkylningen är i princip borta nu och först i förrgår natt kunde jag ligga på höger arm igen...
Och det kunde alltid ha varit värre! :P

Så.. jag ser fram emot ett mer tursamt Februari :)