Maria

Nu är det bara ett par timmar kvar... sen är mamma, pappa och Wille här igen!!
Det är nämligen inte bara Wille som varit utomlands, utan även mina föräldrarna (till och med samma av- och tillbakaresedatum). -men den detaljen har jag hållit tyst om, av safety reasons faktiskt ;P

Jag brukar vanligtvis njuta av att vara ensam hemma, men den här veckan har jag mest försökt få tiden att gå...!
Det har visst varit kul, för jag har träffat Karin, Alex och brorsan, för det gör jag inte så ofta.. men det har inte funnits någon som vetat om jag kommit hem välbehållen om kvällarna, om jag varit okej. De som annars brukar bry sig om de små sakerna, är just de som samtidigt varit svårkontaktbara. Och jag skulel ju ha varit med Wille...

Det var tänkt att Wille skulle bottt här när dom var i Alperna, men sen bestämdes datumet för resan som jag skrivit om i tidigare inlägg. --- Då kände jag mig lite nere över att jag inte hade råd att åka med Wille o c/o :( --- Men då kom mina föräldrar med den fina överraskningen!! ÅÅÅH, så glad jag blev! Sen --- Platt fall! För då fick jag helt plötsligt inte följa med längre.

Det här har nog varit årets lååååångsammaste dag. Ett bevis på det är att jag plockat ordning i typ hela huset.
Illa att tänka på att det är lördag! :P Yeeah, party!

Wille o co står och väntar på bagaget, mamma och pappa landar om en kvart.

Snart snart snart... :D :D :D

Någon som vill sjunga lite dr Horrible?

Känns som att det var läääängesen folk åkte till Arlanda, men det är bara inne på andra dagen nu. Fem dagar kvar (ja, säga vad man säga vill.. men ja, jag räknar ner!).


Tack gode gud att Karin kom hit igår!! :) Med en pojkvän i Afghanistan och en på Gran Canaria, hade vi en övergivna-flickvänner-myskväll med tacos framför brasan. Karin visade att det faktiskt är möjligt att äta en hel burk tacosås ensam! Iiiinte normalt!

Vid 23-tiden gjorde jag snoddas (kärleksmums, chokladrutor.. same shit) i muffinsformar. Sedan nåt år tillbaka har jag nämligen nån dille på att göra kakor i muffinsformar istället för att göra i en stor form. Jag har till och med gjort blåbärspaj i muffinsformar!!
Men jag gör inte muffins, för det är nog världens tråkigaste bakverk!

Jag hade programmerat videon att spela in dokumentären om Madeleine McCann kl 03:35, men vid den tiden hade vi precis lagt oss, så jag tänkte att jag lika gärna kunde se den innan jag somnade. -Min kära övernattare snarkade dock gott fem minuter in i programmet.


Lady K var tyvärr tvungen att gå upp tidigare än jag för hon skulle till skolan, den stackaren. Hon lämnade dock en söt liten lapp på bänken, och för en stund sen meddelade hon att hon är på ingång om en timme igen :)
Så trevligt så! :D

Vilket gulligt par dom tillsammans måste vara, denna nykomling Eric och Molly Sandén :) Jag sökte på hennes namn på google och hittade en blogg.
Kolla här och sen här. Haha!
Lägg nu ihop det här med den sidan som Eric visar i slutet av Melodifestivalen. Vilket Disney-gulligt par! Folk kommer säkert börja slita i dom hit och dit efter det här.. men jag hoppas att dom aldrig ändrar på deras barnsliga "sprudlighet". Man mår så bra av sånt!

"MOGET BARNSLIG" är mitt hemkomponerade uttryck för det. -det är det som jag lever efter! Det får i alla fall Mig att må bra!

Ingen kul dag! Det är synd om mig, kan jag tala om! Så det så.
Den ena orsaken kan jag säga, men inte den andra -än!

Wille m.m. flög från Arlanda idag.
Jag är i för sig den som, efter mycket om och men, övertalade Wille att överhuvudtaget åka med på den resan. (Efter den lilla besvikelsen tidigare sa han nämligen att han inte ens ville veta av, se eller åka någonstans med vederbörande. Så det är kanon att han åkte!).
MEN.. JAG HADE VELAT ÅKA MED!!!

Så idag har jag gått och tyckt synd om mig själv.



Tittade lite på Melodifestivalen, och har i och med det hittat min favorit för i år. Jag brukar ofta behöva några "lyssningar" för att uppskatta en låt.. men nåt med Eric Saade - Manboy tilltalade mig direkt.
Okej okej... att han var en väldigt yummi liten gosse hjälpte ju såklart sjuhelvetes mycket! ;) Och nej, det är inte barnarov. Wille är ju faktiskt 89:a, och hoppet ner till 90:a är ju knappt märkbart! :P höhö.

Nu i efterhand tittade jag på intervjun med Eric och Andreas, som tydligen också gått vidare, (jag stängde av TV:n efter att Erik röstats fram). Va gullig den här Eric verkar! Jag gillar verkligen folk som blir sådär äkta sprudlande sprattelgubbe-glada! Sådär så att dom inte kan kontrollera sig riktigt, för att dom blir SÅ glada! Ler konstant, säger och gör lite halvknasiga saker. Så roligt att vissa tillåter sig att verkligen leva ut glädjen. Jag menar, karln hällde vatten över sig när han gick vidare, och han ser ut och pratar och beter sig som ett barn på julafton under intervjun efteråt. Det är ju Underbart!
På samma sätt köper jag inte när folk står helt samlade och lugnt säger att "det här är otroligt! Bästa i mitt liv". Det är fjantigt! "Vuxet", "proffesionellt".. jag kallar det tråkigt!

Kalla mig liten 14-åring eller vad ni vill.. denna Eric har helt klart hamnat på min "Me Like"-lista.

1. Det har pratats om en resa.
2. Den resan som nämnts för mig, skulle gå till just det sol-resemål som resterande personer nu kommer åka till.
3. Det har jag hört om gång på gång, ända sedan i höstas. Detta minns jag speciellt som jag fick förfrågan om jag skulle åka med och jag svarade att jag först kunde ge svar efter nyår, i och med att jag då inte visste hur min ekonomi skulle komma att se ut.
- Detta är saker som jag vet!!! (-Inte tror).


----- relativt ointressant -----
Personen som ringde var en av de vederbörande. Han inledde med artiga och ytliga frågor, som jag besvarade väldigt fåordigt med artig kylighet. Han gick sen över på att han hört att jag blivit lite ledsen över att jag inte får följa med på den här resan.
"Ja, det blev jag" sa jag kort.
Han ringde för att han hade uppfattat, under samtalet igår, det som att jag inte visste varför jag inte fick följa med.
"Jo, det vet jag" sa jag och drog det väldigt sammanfattat. Jag fick en känsla av att det inte varit helt väntat. Han förklarade lite ändå (typ det jag sagt, fast med andra ord), och jag bekräftade att det visste jag. Själva anledningen i sig har jag inget emot. Inte alls. Men jag hade inte kommit med den idén några veckor innan avfärd, om jag visste att jag pratat med någon annan som då skulle bli ofivilligt utesluten från den resan.
Så Det hade det inte varit nåt missförstånd om!

Då lät det som att han gjorde en ansats att lägga på. Detta minns jag inte exakt, men nåt i stil med "jag ville ringa och reda upp det här, så att det är okej". (Ånä! Stopp och belägg!).
"Okej är det inte! Det kommer det inte att bli heller" sa jag. Han frågade varför. Jag svarade sakligt och kortfattat, fortfarande med den kolugna och artigt kyliga rösten.
(Jag blir oftast så när jag blir arg; jag trycker all ilska nedåt istället och använder det för att hålla mig extra lugn och framför allt saklig. Hålla stenkoll på vad jag säger. Få utlopp för ilskan; svära, ryta, gorma.. det kan man göra efteråt ensam, eller inför någon utomstående. Tycker jag.)
----- / -----



Allt som sen sas minns jag inte ordagrant, eftersom jag inte spelade in det (tyvärr. jag föredrar att ha bevis på att det man säger stämmer)..men Följande saker sas:
(parenteser är inte saker som jag sa under samtalet, utan det är kommentarer nu):

- Han sa att det aldrig pratats om att några flickvänner o liknande ska följa med på den här resan. (Varför har jag då tillfrågats alls? Varför så många gånger under så lång tid?).

- Han sa att det ska ha pratats om en resa kring påsk där jag varit inkluderad. (Jag har aldrig hört nåt om en resa i april, utan februari och "början av året". Och även om dom tänkt lägga resan i april.. så länge dom inte just nu planerar att åka i april OCKSÅ, så är det här väl DEN resan som flyttats till februari? Alltså samma resa. Eller menar dom att jag är välkommen att följa med på resor i april, men inte om dom inträffar i februari?)

- Han sa att det pratades om en skidresa. (Jag vet att det aldrig pratats om en skidresa.. det vet jag så enkelt för att jag aldrig skulle ens funderat på att tacka ja till det).

- Han frågade om jag någonsin hört HONOM säga något av det här. "Det har nämnts varje gång jag träffat er" sa jag. "Det måste ha varit vid jul" sa han då!!!!! (Vänta vänta vänta.. så han medger nu att det Ska Ha pratats om en resa, med mig. -hänvisning till första punkten-).

- Han frågade om jag hört att det pratats om nåt speciellt datum. "Nej, det har det inte, eftersom ni då inte bestämt nåt datum. Men det pratades om februari". (Seriöst. Var det ett argument från honom? Så alltså.. om man pratar om en resa, men inte bestämt exakt datum utan bara månad.... När man sen då bestämt datum, då är det inte samma resa längre? Eller?).

- Extra tillägg: Han sa nåt om att eventuellt åka allihopa på en resa senare. "Det får vi ta då" sa jag. Då skrattade han mig i örat!!!!



Vid ett tillfälle lindade han in ett ursäktande i massor av "om det blivit ett missförstånd" "om du blivit ledsen". Med lite fantasi bad han ju faktiskt om ursäkt där! Oh my, den kändes verkligen!

OM detta nu varit "mängder av missförstånd" (som dom påstår att det är) skulle dom väl förstått det när dom hörde att mina föräldrar erbjudit sig att betala min biljett. Då borde dom ha hört av sig till mig, för att reda upp det.
Men det hände inte. Och att det pratats om en resa kan nog ingen tvivla på nu?!
"Missförstånd".... Det funkar inte att kalla saker för missförstånd så fort man inser att man betett sig illa.



Som avslut vill jag kommentera den skrattretande kommentaren som han sa vid mer än ett tillfälle:
"Det är inte det att du inte får följa med"
- Är det inte exakt och precis det som jag inte får?