Maria

Något som gör en på ännu bättre humör när någon brutit ett löfte och, i det här fallet, tagit ifrån en en resa (som jag frågats om sedan i höstas).. det är att personerna i fråga verkligen inte bryr sig! Varken då, eller nu efteråt.
(Kanske ska förtydliga att denna resa kommer att bli av. Jag får bara inte längre följa med!)

Ett "blir maria ledsen om vi ändrar oss och säger nej nu?" skulle faktiskt ha hjälpt lite. En mening som hade tagit ca fem sekunder att säga, och då hade det i alla fall sett ut som att dom brydde sig. Istället fick jag ett "nej", hälsat till mig. -genom någon annan, alltså.
Ingen ursäkt eller förklaring till mig personligen.

Över två veckor har nu gått och fortfarande inte ett ljud från vederbörande. Eller jo... ett sms om önskan om en tjänst!
Jomenvisst!! I'll get right on it!

Igår togs detta upp. (Inte av dom. Oh no no no!).
(Utan av någon annan som inte tycker att det här varit helt schysst).
Vederbörande hade inte ens tänkt tanken på att jag kanske inte blivit så glad över att dom utestängde mig från en resa som det pratats om i månader. Att dom kanske inte betett sig så exemplariskt och att jag kanske hade uppskattat någon form av ursäkt, eller i alla fall ett mer omtänksamt sätt att fått veta det på, hade dom inte heller tänkt på.

När jag nu vet det här, kommer en ursäkt (om en sådan någonsin kommer att komma) nog att kännas sådär lagom äkta. Eftersom jag vet att uppmaningen om att överhuvudtaget be om ursäkt kommer från någon annan än dom själva.


Jag undrar vilka det egentligen är som "inte bryr sig om sina medmänniskor"!
(citat från en av vederbörande, slängt mot en annan)

---

Jag har med mening utelämnat personinformation.
Det kommer alltså inte att skrivas i kommentarer-fältet heller, -ifall det kliar i fingrarna på någon att fråga.
Jag ville uttrycka min besvikelse, och det har jag gjort.