Det här Suger
Det här suger!
Lina blev orolig för mig i förrgår efter att hon kommit med lunch och middag och sett mig raggla iväg mot köket -för att hämta en gaffel- samtidigt som jag höll mig i väggen. Hon var rädd att det var nåt annat än flunsa/förkylning, som TSS eller någon fästing-sjukdom, eftersom jag sjuknade in så läskigt snabbt. Hon sa åt mig att ringa sjukvårdsrådgivningen.. så jag gjorde som jag blev tillsagd!
Där sa dom åt mig att åka till närmaste vårdcentral.. vilket för mig betydde Munkfors. Fick tid igår. Tattarställe!!!!! Motsatsen till effektivitet. Latare jävlar får jag leta efter. Jag fick tex vänta i 30 min på att få ta ett halsprov.. samtidigt som jag hörde vad sköterskorna gjorde inne på labbet. Dom pratade om familjer, skvaller och mozarellaost. Sen sa någon "du har en patient där ute". "OJ!" sa sköterskan och kom utkilande. Bedrövligt!
Jag har inte halsfluss, som dom trodde, utan flunsan. Som jag trodde då. Distriktsköterskan sa åt mig att vila och inte gå i skolan resten av veckan. När jag då protesterade, skällde hon på mig. I tisdags kunde jag inte hålla balansen utan att hålla i mig, så då var jag tvungen att erkänna att jag inte var fysiskt kapabel att ta mig någonstans.... men idag tex kan jag ju ta mig överallt av egen maskin. Visst, jag är långsammare än vanligt, ingen reaktionsförmåga, ingen hör knappt vad jag säga (whats up with that, btw?) osv. Men då anser jag att jag borde ta mina ben och gå på lektionerna också.
Detta fick jag en uppläxning över. Okej, jag var på rummet idag... men imorgon.. hur ska jag ha tålamod att vara på rummet? Jajajaaa, jag är inte frisk.. men jag blir ju faktiskt bättre för varje dag! Sådeså.
Lina blev orolig för mig i förrgår efter att hon kommit med lunch och middag och sett mig raggla iväg mot köket -för att hämta en gaffel- samtidigt som jag höll mig i väggen. Hon var rädd att det var nåt annat än flunsa/förkylning, som TSS eller någon fästing-sjukdom, eftersom jag sjuknade in så läskigt snabbt. Hon sa åt mig att ringa sjukvårdsrådgivningen.. så jag gjorde som jag blev tillsagd!
Där sa dom åt mig att åka till närmaste vårdcentral.. vilket för mig betydde Munkfors. Fick tid igår. Tattarställe!!!!! Motsatsen till effektivitet. Latare jävlar får jag leta efter. Jag fick tex vänta i 30 min på att få ta ett halsprov.. samtidigt som jag hörde vad sköterskorna gjorde inne på labbet. Dom pratade om familjer, skvaller och mozarellaost. Sen sa någon "du har en patient där ute". "OJ!" sa sköterskan och kom utkilande. Bedrövligt!
Jag har inte halsfluss, som dom trodde, utan flunsan. Som jag trodde då. Distriktsköterskan sa åt mig att vila och inte gå i skolan resten av veckan. När jag då protesterade, skällde hon på mig. I tisdags kunde jag inte hålla balansen utan att hålla i mig, så då var jag tvungen att erkänna att jag inte var fysiskt kapabel att ta mig någonstans.... men idag tex kan jag ju ta mig överallt av egen maskin. Visst, jag är långsammare än vanligt, ingen reaktionsförmåga, ingen hör knappt vad jag säga (whats up with that, btw?) osv. Men då anser jag att jag borde ta mina ben och gå på lektionerna också.
Detta fick jag en uppläxning över. Okej, jag var på rummet idag... men imorgon.. hur ska jag ha tålamod att vara på rummet? Jajajaaa, jag är inte frisk.. men jag blir ju faktiskt bättre för varje dag! Sådeså.
Skrämmer mig
Iförrgår mådde jag alldeles utmärkt. Igår vaknade jag med lite ont i halsen. Inget mer, bara lite ont i halsen, så jag var med som vanligt på dansen på morgonen. Efter lunch gick vi en ganska lång promenad.
Sen....... gick det utför!
Efter promenaden gick jag och la mig. Jag frös som en åsna trots att jag hade polotröja, duntäcke och fleecefilt. När jag gick upp för att gå till middagen drog en värmevåg över mig istället. Under middagen växlade jag från att tycka att det var kallt, till att det var varmt.
Vid åtta-tiden skulle jag och Wille kolla på film. Då hade jag ont i kroppen -knäna mest- och mådde allmänt inte så jättebra, men han kom i alla fall. Jag menar.. jag kunde ju mått bra mycket sämre!
Timmarna efter gick allt så fort..
När filmen var slut och han skulle gå, kunde jag inte gå utan att stötta mig -ingen balans eller stabilitet i kroppen.. det kändes som att jag såg allt genom en dimma... jag hade en rejäl feber (uppskattningsvis 39 grader iaf)... stel och ont i hela kroppen... huden gjorde ont av beröring och kläder (något jag ärvt från mamma och mormor)... halsen var tjock och brände. Och jag frös -nåt förbannat! Oavsett hur mycket vi lagt över mig.. jag frös ändå. Frös liksom inifrån.
Jag försökte hålla en sånär god min när han var här. Men när dörren stängts bakom honom, sjönk jag ihop på golvet och tårar kom upp i ögonen.
Helvete va bra jag mådde!
Det hela gjorde mig faktiskt rädd... Att det gick så otroligt fort! och att det blev så sjukt kraftigt..! Jag var rädd att det inte bara var frågan om en förkylning och att det skulle bli värre och värre under natten och att ingen skulle märka det. Vaknat dyngsvettig ömsom genomfrusen hela natten och jag har drömt galet mycket.
Jag mår fortfarande som ett as! Jag rör mig som en snigel, alla rörelser är så långsamma. När jag är uppe måste jag hålla i mig, och jag orkar inte förflytta mig mer än några meter. Allt från halsen och uppåt skulle jag helst vilja hugga av. Men det var skönt att vakna och känna att febern gått ner. Sovtröjan gjorde inte lika ont och jag hade inte lika ont i kroppen.
Eftersom det här kom så jävla fort.. kan det inte försvinna lika fort igen då? Det tycker jag!
DET HÄR SUGER!!!!
Är också lite rädd att folk inte tar mig på allvar när jag säger att jag är sjuk. Jag är rädd att dom tror att jag hittar på, skolkar eller är lat. Dels för att det sällan syns utanpå hur jag mår när jag är sjuk. Jag får aldrig insjunket ansikte, svullna ögon.. eller hur folk nu än ser ut när de är sjuka. Jag tror jag max ser trött ut. Bevis för detta.. Jag frågade Wille igår.. (Han hade ju märkt hur jag mådde, känt själv vilken feber jag hade osv). "Tänk bort att du vet att jag är sjuk.. Ser jag sjuk ut?". "Hm... nä." sa han.
Sen gick det här ju så underligt fort också..
Men det är inget jag kan göra nåt åt.. då får dom väl tro vad dom vill :/
Sen....... gick det utför!
Efter promenaden gick jag och la mig. Jag frös som en åsna trots att jag hade polotröja, duntäcke och fleecefilt. När jag gick upp för att gå till middagen drog en värmevåg över mig istället. Under middagen växlade jag från att tycka att det var kallt, till att det var varmt.
Vid åtta-tiden skulle jag och Wille kolla på film. Då hade jag ont i kroppen -knäna mest- och mådde allmänt inte så jättebra, men han kom i alla fall. Jag menar.. jag kunde ju mått bra mycket sämre!
Timmarna efter gick allt så fort..
När filmen var slut och han skulle gå, kunde jag inte gå utan att stötta mig -ingen balans eller stabilitet i kroppen.. det kändes som att jag såg allt genom en dimma... jag hade en rejäl feber (uppskattningsvis 39 grader iaf)... stel och ont i hela kroppen... huden gjorde ont av beröring och kläder (något jag ärvt från mamma och mormor)... halsen var tjock och brände. Och jag frös -nåt förbannat! Oavsett hur mycket vi lagt över mig.. jag frös ändå. Frös liksom inifrån.
Jag försökte hålla en sånär god min när han var här. Men när dörren stängts bakom honom, sjönk jag ihop på golvet och tårar kom upp i ögonen.
Helvete va bra jag mådde!
Det hela gjorde mig faktiskt rädd... Att det gick så otroligt fort! och att det blev så sjukt kraftigt..! Jag var rädd att det inte bara var frågan om en förkylning och att det skulle bli värre och värre under natten och att ingen skulle märka det. Vaknat dyngsvettig ömsom genomfrusen hela natten och jag har drömt galet mycket.
Jag mår fortfarande som ett as! Jag rör mig som en snigel, alla rörelser är så långsamma. När jag är uppe måste jag hålla i mig, och jag orkar inte förflytta mig mer än några meter. Allt från halsen och uppåt skulle jag helst vilja hugga av. Men det var skönt att vakna och känna att febern gått ner. Sovtröjan gjorde inte lika ont och jag hade inte lika ont i kroppen.
Eftersom det här kom så jävla fort.. kan det inte försvinna lika fort igen då? Det tycker jag!
DET HÄR SUGER!!!!
Är också lite rädd att folk inte tar mig på allvar när jag säger att jag är sjuk. Jag är rädd att dom tror att jag hittar på, skolkar eller är lat. Dels för att det sällan syns utanpå hur jag mår när jag är sjuk. Jag får aldrig insjunket ansikte, svullna ögon.. eller hur folk nu än ser ut när de är sjuka. Jag tror jag max ser trött ut. Bevis för detta.. Jag frågade Wille igår.. (Han hade ju märkt hur jag mådde, känt själv vilken feber jag hade osv). "Tänk bort att du vet att jag är sjuk.. Ser jag sjuk ut?". "Hm... nä." sa han.
Sen gick det här ju så underligt fort också..
Men det är inget jag kan göra nåt åt.. då får dom väl tro vad dom vill :/
Bränt barn
Bränt barn skyr elden!
... men man måste våga för att vinna!
... men man måste våga för att vinna!
Snart dags..
Snart är det dags att åka till tågstationen -igen.
Jag har den vanliga motviljan i mig.. jag är humörig, gör ingenting och känner mig samtidigt stressad.
Misstolka inte.. jag gillar Ransäter och folket där.. men jag är färdig med det stället! Ett år räcker gott och väl för mig. Jag klarar inte av att bo sådär. Det är för mycket skokartong över det!! Det är alldeles för isolerat, samtidigt som det inte går att vara ensam där. Det enda alternativet är att stänga in sig på sitt rum, men det blir man ju också knäpp av. Man kan inte röra sig utanför rummet om man vill vara ensam.
Igår när jag skulle möta Karin, gick jag och satte mig på en bänk mitt på torget i solen och bara NJÖT! Jag såg ingen jag kände, ingen noterade något extra att jag satt där.. jag hade aldrig trott att en sån sak skulle ge ett sånt lugn! :)
(inte min bild)
Jag har den vanliga motviljan i mig.. jag är humörig, gör ingenting och känner mig samtidigt stressad.
Misstolka inte.. jag gillar Ransäter och folket där.. men jag är färdig med det stället! Ett år räcker gott och väl för mig. Jag klarar inte av att bo sådär. Det är för mycket skokartong över det!! Det är alldeles för isolerat, samtidigt som det inte går att vara ensam där. Det enda alternativet är att stänga in sig på sitt rum, men det blir man ju också knäpp av. Man kan inte röra sig utanför rummet om man vill vara ensam.
Igår när jag skulle möta Karin, gick jag och satte mig på en bänk mitt på torget i solen och bara NJÖT! Jag såg ingen jag kände, ingen noterade något extra att jag satt där.. jag hade aldrig trott att en sån sak skulle ge ett sånt lugn! :)
(inte min bild)
I think I'd miss you even if we'd never met.
"I'd rather fight with you, than make love with anyone else."
"I think I'd miss you even if we'd never met."
"The hardest thing is loving someone
and then having the courage to let them love you back.
But if you know her shit and she knows yours, and at the end of the day if you still would rather give up than try, nothings ever going to be worth it. Maybe think about it this way... you go back, you get to spend the rest of your life having really great makeup sex."
Lördag
Det var kul att träffa folk igår! Tyvärr var jag dock otroligt opepp. Jag brukar alltid vara så pigg och sprallig när vi hänger... men det gick bara inte! Jag antar att man inte kan vara på topp jämt.
Jag ska försöka bättra mig till påsk. Jag lovar!
Ja, det finns vissa skäl, men de har jag friheten att faktiskt hålla för mig själv...
Jag vill dock tacka er några specifika för att ni alltid bryr er så mycket! Noterar, går efter, frågar en gång extra. Det kanske inte märks, men sånt värmer nåt otroligt mycket! =)
Jag ska försöka bättra mig till påsk. Jag lovar!
Ja, det finns vissa skäl, men de har jag friheten att faktiskt hålla för mig själv...
Jag vill dock tacka er några specifika för att ni alltid bryr er så mycket! Noterar, går efter, frågar en gång extra. Det kanske inte märks, men sånt värmer nåt otroligt mycket! =)
A mess.
I'm a mess. Inside.
Det är drygt, jobbigt och förvirrande.
Varför är det såhär?
Jag letar desperat efter förklaringar och lösningar...
men sånt kommer ju inte bara för att man ber om det...
Jag vill "landa". Jag vill veta vad jag vill, vill veta vad jag tycker.
Ett ganska intressant råd som jag jag fått en person, har susat omkring i huvudet på mig i ett par veckor nu... men jag vet inte om jag skulle kunna följa det. Kan dock inte låta bli att fundera..
Det här gör mig galen!
Jag hatar att jag inte hatar dig!
-vilket fick mig att tänka på...
Det är drygt, jobbigt och förvirrande.
Varför är det såhär?
Jag letar desperat efter förklaringar och lösningar...
men sånt kommer ju inte bara för att man ber om det...
Jag vill "landa". Jag vill veta vad jag vill, vill veta vad jag tycker.
Ett ganska intressant råd som jag jag fått en person, har susat omkring i huvudet på mig i ett par veckor nu... men jag vet inte om jag skulle kunna följa det. Kan dock inte låta bli att fundera..
Det här gör mig galen!
Jag hatar att jag inte hatar dig!
-vilket fick mig att tänka på...
I hate the way you talk to me,
and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car i hate it when you stare.
I hate your big Dumb Combat boots and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick it even makes me rhyme.
I hate it that you're always right i hate it when you lie.
I hate it when you make you make me laugh , even worse when you make me cry
I hate it when you're not around and the fact that you didn't call
but most of all i hate the way i don't hate you,
not even close
not even a little bit
not even at all !
and the way you cut your hair.
I hate your big Dumb Combat boots and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick it even makes me rhyme.
I hate it that you're always right i hate it when you lie.
I hate it when you make you make me laugh , even worse when you make me cry
I hate it when you're not around and the fact that you didn't call
but most of all i hate the way i don't hate you,
not even close
not even a little bit
not even at all !
Jag vet inte.
Hur vet man VAD och OM man känner något för någon?
"Man bara vet". Jaja, bla bla bla! Jag är inte så säker på det där...
Jag pratade med en god vän igår. Han sa faktiskt väldigt intressanta kommentarer till mig..
Han sa bland annat det som jag så väl vet; att jag tänker alldeles för mycket. Men han lade även till att jag måste lyssna på mina känslor. Över huvudtaget låta känslorna komma fram. Låta dom finnas.
När jag träffar någon och denne visar intresse av mig går jag omedvetet igenom varje del och egenskap av personen, yttre och inre.. godkänner (eller inte godkänner) bit för bit. Tänker tänker tänker. Jag bryr mig också alldeles för mycket om vad omvärlden anser. Jag verkar inte släppa inte fram några känslor -ens för mig själv. Det är bara "jag vet inte" och nekanden hela tiden.
Är det så att jag aldrig får några känslor för någon, eller tillåter jag mig bara inte?!
I efterhand, när personen är borta, har jag någon gång mått dåligt över det. Är det då för att jag faktiskt har/hade känslor för honom, eller är det själva grejen att det inte finns där längre?
Jag vet inte. Jag vet inte alls. -och det är inte roligt på en fläck!
Det kanske mest intressanta som min vän sa var när han påpekade Hur jag sa, Vad jag sa och hur jag betedde mig när jag pratade om någon... och utifrån det drog en sjukt oväntad slutsats. Det fick det att sätta totalt storsnurr i huvudet på mig!
What? How? Why? In what way? Really? WHAAAAT?
Jag funderade på vad han sa... och sa emot... nej, så var det ju inte!
Det var fel.
MEN...
Jag vet inte.
"Man bara vet". Jaja, bla bla bla! Jag är inte så säker på det där...
Jag pratade med en god vän igår. Han sa faktiskt väldigt intressanta kommentarer till mig..
Han sa bland annat det som jag så väl vet; att jag tänker alldeles för mycket. Men han lade även till att jag måste lyssna på mina känslor. Över huvudtaget låta känslorna komma fram. Låta dom finnas.
När jag träffar någon och denne visar intresse av mig går jag omedvetet igenom varje del och egenskap av personen, yttre och inre.. godkänner (eller inte godkänner) bit för bit. Tänker tänker tänker. Jag bryr mig också alldeles för mycket om vad omvärlden anser. Jag verkar inte släppa inte fram några känslor -ens för mig själv. Det är bara "jag vet inte" och nekanden hela tiden.
Är det så att jag aldrig får några känslor för någon, eller tillåter jag mig bara inte?!
I efterhand, när personen är borta, har jag någon gång mått dåligt över det. Är det då för att jag faktiskt har/hade känslor för honom, eller är det själva grejen att det inte finns där längre?
Jag vet inte. Jag vet inte alls. -och det är inte roligt på en fläck!
Det kanske mest intressanta som min vän sa var när han påpekade Hur jag sa, Vad jag sa och hur jag betedde mig när jag pratade om någon... och utifrån det drog en sjukt oväntad slutsats. Det fick det att sätta totalt storsnurr i huvudet på mig!
Jag funderade på vad han sa... och sa emot... nej, så var det ju inte!
Det var fel.
MEN...
Jag vet inte.
Beach Party
Vad hände Där?
Igår var det Beach Party på lilla logen. Trevlig kväll! De flesta verkade vara på topp :D
Tyckte dock lite synd om svanskota när jag och Lina R skulle göra såna där pappan-i-jalla-jalla-knuffar med magen och vi hade badringar runt magen... Jävlar vilken pjong-effekt. Blev alldeles för "bra", så jag flög bakåt och landade rätt på rumpan.
En av guldklimparna var när Elvira kom till oss som stod i toakön och sa "Kan jag få gå in och hämta min drink? Den står på tvättstället! Jag tog tvålen istället!" och visade upp en pump-flaska handtvål.
Ännu bättre var att det var inte hon själv som märkt missen, utan Lina.
HAHAHAHAHA!
Igår var det Beach Party på lilla logen. Trevlig kväll! De flesta verkade vara på topp :D
Tyckte dock lite synd om svanskota när jag och Lina R skulle göra såna där pappan-i-jalla-jalla-knuffar med magen och vi hade badringar runt magen... Jävlar vilken pjong-effekt. Blev alldeles för "bra", så jag flög bakåt och landade rätt på rumpan.
En av guldklimparna var när Elvira kom till oss som stod i toakön och sa "Kan jag få gå in och hämta min drink? Den står på tvättstället! Jag tog tvålen istället!" och visade upp en pump-flaska handtvål.
Ännu bättre var att det var inte hon själv som märkt missen, utan Lina.
HAHAHAHAHA!
Upp och Ner
Ibland går det upp och ibland går det ner. Nu är det lite ner...
Jag känner mig lite (-som Lina skulle sagt :P):
Osynlig och i vägen.
Jag känner mig lite (-som Lina skulle sagt :P):
Osynlig och i vägen.
-Lyckas med den kombinationen du om du kan!
Don't let the fear of losing, stop you from playing the game
It is the heart, afraid of breaking,
that never learnes to dance.
It is the dream, afraid of waking,
that never takes the chance.
It is the one, who will not be taken,
who can not seem to give.
And the soul, afraid of dying,
that never learns to live.
When the night has been too lonely and the road has been too long,
and you think that love is only for the lucky and the strong.
Just remember in the winter far beneath the bitter snows,
lies the seed, that with the sun's love, in the spring becomes the rose.
that never learnes to dance.
It is the dream, afraid of waking,
that never takes the chance.
It is the one, who will not be taken,
who can not seem to give.
And the soul, afraid of dying,
that never learns to live.
When the night has been too lonely and the road has been too long,
and you think that love is only for the lucky and the strong.
Just remember in the winter far beneath the bitter snows,
lies the seed, that with the sun's love, in the spring becomes the rose.
Back in Värmland.
Kom tillbaka strax innan midnatt igår. Packade upp och slocknade i sängen på 2 minuter. Rumm och jag var överrens om att det var med blandade känslor som vi kom tillbaka.. vi hade båda velat haft liite längre lov. Men det blir nog bra. Påsklov om 6 veckor. Fy, så långt bort!
Sen är jag arg. Riktigt jävla förbannad. Bara personen blir medveten om det kommer det slå hus i helvete ett tag här i Värmlands skogar!! Kan tala om att vederbörande faktiskt förtjänar det också!
Sen är jag arg. Riktigt jävla förbannad. Bara personen blir medveten om det kommer det slå hus i helvete ett tag här i Värmlands skogar!! Kan tala om att vederbörande faktiskt förtjänar det också!
