Maria

I ett av helgens svaga ögonblick råkade jag inte bara säga att jag smygfilmats under torsdagens bugg, utan lovade att jag skulle visa en snutt. Pga tidsbrist måste jag slänga upp den här.
För min egen självkänslas skull vill jag tala om att detta var på trötta fötter, omkring kl 22:30 efter ett par timmars dans och att jag inte dansat så länge. (Så, då fick jag det sagt ;D). Men även om det varit sju (alldeles för korta) veckor, har det varit sju tokroliga veckor! Dance people!!! Det är ALDRIG för sent att börja! :)

Och Micke är duktig som vanligt! :D

Det är sista dagen...
Jag har sovit sista hela natten i min säng, sagt hej då till nära och kära, lunchat och middag:at mer än någonsin, varit på bio, dansat sista dansen på klubben, ska äta sista lunchen med familjen samlad, varit på massage, växlat pengar, fått vaccin, köpt biljett, fixat visum, betalat räkningar i förskott, inhandlat all diverse lättviktspackningsgrejer, skrivit upp adresser och födelsedagar, rensat datorn, packat ihop rummet, fått intyg för mediciner och hängt in mina nycklar i föräldrarnas nyckelskåp.

Det är med skräckblandad förtjusning jag ser dagens timmar gå en efter en...

---

I och med detta har bloggen nu vaknat från de döda :)

Herrejävlargud vad jag vill ha mitt eget!

Hittills har jobbfronten varit lite tjaskig, så jag har inte haft råd. Nu kommer jag att ha det! Och krösamo, vad jag vill ta mitt pick och pack och flytta. Inte för långt bort, men ut härifrån! Packa upp alla mina väntande flyttlådor och vara min egen diktator 24/7.

Måste bara hitta en bra lght först -vilket inte verkar vara det lättaste. Tyvärr. Hittade en på hemnet för ett tag sen som skulle vara suverän. Tyvärr är det en bostadsrätt och jag har ingen trissvinst att hämta ut. Jag vill slå den som kommer få -och ha råd- med den lägenheten...

Färsk rödspätta med sås och potatis. Efterrätt i form av rulltårta med färska jordgubbar. Mm!

MEN HUR kommer det sig att jag inte var hungrig innan jag åt, men blev det nu EFTER jag ätit? Eller är det en bakvänd mättnadskänsla jag känner? för tanken på mat gör mig smått illamående...

Weird.

Efter varje gång glömmer jag vilken kick och glädje det ger att stå längst fram på teaterns scen och dansa inför en fullsatt salong...

Hela våren drabbades jag av en irriterande otur; förkylningar, migrän, magsjuka, sträckning i låret och inflammation i foten (!). Med 6 kurser/vecka missade jag därför väldigt många träningar och kom efter. Det var stundvis rätt pinsamt, men jag var envis, och MoD var en enorm morot att inte ge upp.

Så när jag den 14/5 deltog i terminens dansuppvisning på Estraden och dansade mina sju nummer, kände jag mig ändå rätt nöjd över att jag öht stod där.
Tyvärr grusades glädjen till svart natt under sjunde numret, då jag kände hur min högra axel knäckte till och inte gick att röra. Den hoppade ur led!! Fem dagar innan Magic of Dance...!! Tack vare en snäll mamma -och räddande ängel- vid namn Kristin Boogh, kom min axel på plats inom en minut. Men chanserna att vara med på MoD var minimala...
Det blev inte en så munter helg!

På måndagen gick jag till hälsocentralen...
Läkaren: "Det är bara att köra!". (Ååååh JAAA! tänkte jag).
Tre timmar senare...
Sjukgymnasten: "Ingen kan stoppa dig från något, men du vill kanske ha en fungerande axel senare i livet också? Bäst är om du håller den stilla i 14 dagar". Jag fick inte föra hand eller armbåge bakom ryggen och absolut inte göra något med kraft eller hastighet.

"Okej, det får bli dans med en arm" tänkte jag. "Jag SKA vara med!!!".

Precis efter olyckan hade jag meddelats att jag skulle flyttas bak i grupperna, om jag bestämde mig för att vara med på MoD och inte kunde använda båda armarna. Under genrepet fick jag, till min stora förvåning, beskedet att dom ville att jag skulle behålla mina frontplaceringar!! Tre av tränarna hade tittat på repen och tyckt att det sett tillräckligt bra ut ändå!
Det fick mig att växa flera centimeter! :D :D :D

Showday...
Jag åkte och fick axeln dubbeltejpad med både kinesio- & sporttejp hos sjukgymnasten. Jag proppades med förmaningar, tejpade på en nylonstrumpa över hela härligheten (för syns skull) och sen till teatern.
Lite orolig var jag, såklart, men mest glad och beslutsam! Jag hade sett mig själv stå deprimerad bakom scenen och se mina grupper gå ut på scenen, en efter en... utan mig. Men så skulle det inte bli! Jag, min pajade axel och min enarmade dans skulle få stå på scenen. Till och med längst fram.
Det var så mycket mer än jag vågat hoppas på!!! Jag var toklycklig!

På grund av de plötsliga ändringarna i mina korreografier, blev jag lite vimsig och gjorde jag ett par missar under föreställningen... men jag njöt av varje sekund! Efteråt gick jag ut från teatern med adrenalinrus och ett enormt leende!


Nu är det vila, röntgen och muskelövningar tills hösten då dansen drar igång igen! :)

(((bilder och klipp kommer!)))

Då jag missade Semifinalen ikväll, kollade jag på en snabbgenomgång...

Nu hörde jag visserligen bara hört dessa 15 sekunder, men är det bara jag eller är Danmarks bidrag inte lite för likt Andreas Johnsons låt "Sing for me"? Jag började sjunga på den direkt, när jag hörde Danmark -och då är jag inte ens speciellt förtjust i A Johnsons låtar...

I brist på annat tryckte jag på "Find friends" på min Facebook. (Den där tjänsten som letar upp folk som man har gemensamma vänner med). Tänkte att det skulle vara kul att se om jag skulle känna igen något namn...

Blev rätt förvånad när jag bland de övre namnen hittade bl.a. dessa:
Molly Sandén, Fredrik Kempe, Shirley Clamp, Sara Varga, Helena Kristina Bergström, Jennie Widegren (Bounce!), Petra Marklund (September), Marko Lehtosalo, Dilba Demirbag, Josefine Sundström, Linda Pritchard, Fredrik Swahn, Jessica Andersson.

Där ser man...



Så om du snubblar förbi här någon dag, Molly... Facebook tycker att vi ska vara vänner. Bara så du vet! ;P

... men har man dåligt av dom, betyder det desto mer. Och det suger!


Det är så mycket jag vill göra. Mina planer och drömmar blir fler och fler...

- Söka Balettakademin eller PAS. Inte som karriärval, utan bara för skojs skull.
- Skriva en bok.
- Åka ett år till USA och plugga dans, teater och engelska på College i LA.
- Volontärarbeta med delfiner.
- Resa, resa, resa. Tåg. Buss. Flyg. Bil. Charter. Utomlands. Inrikes. Planerat. Spontant.
- Ta dykarcert.
- Utbilda mig till bartender.
- Medverka i teater/musikteater-uppsättningar.
- Skaffa en cross och lära mig åka.
- Köpa en bra kamera, lära mig hur den fungerar och fota allt jag ser under en tid.
- Skaffa en lägenhet och själv måla väggarna i (minst) ett rum själv.
- Spela in några låtar i studio, bla en duett med min bror. Bara för att det är roligt.
- Jobba i djuraffär/på zoo under en period.

... och ingenting händer! :/

På ett sätt är det en tjusning att inte veta vad som ska komma, vad som ska hända, vart livet kommer föra en. Men där jag står i livet känns det inte så rackarns gulligt längre. Jag går runt och liksom väntar på att en insikt ska komma till mig. Men inget händer...

Så nu tar jag till alla tänkbara medel... jag ska gå till en Sierska!
Vet inte riktigt vad jag tror om sånt än. Är faschinerad av det och har varit nyfiken på det länge. En gång i tiden sa en sierska åt min mamma att uppsöka läkare för att undersöka en viss del av kroppen. Det visade sig att hon hade tumör på livmodern. Det hade kunnat tagit livet av henne senare om det inte upptäckts. Slump? En rysligt bra gissning isf.

Hur som helst känns nu som ett bra läge att själv gå :)

Jag känner mig kreativ och inspirerad och vill uträtta underverk. Men jag får inte till något. Modet sviker innan jag knappt börjat. Inte ens skriveriet funkar.

Framtid. Yrke. Karriär.

Jag har funderat mycket på vad jag vill... med framtiden och allt sånt. Vad tycker jag är kul? Egentligen. Vad skulle jag vilja göra?
Jag är för kräsen för att skaffa mig ett stillasittande och enformigt kontorsjobb där jag glor på siffror dagar i ända år ut och år in. Men VAD ska jag bli. Vilket håll ska jag rikta näsan åt och försöka satsa?

Men vad kan du tänka dig då, Maria? Vad tycker du är roligt? Vad är du bra på?
Vid dom orden brukar jag sjunka ihop till en liten hög. För, let's see... jag gillar att sjunga, dansa, agera, skriva, fota, lösa problem, fixa och greja, hålla koll på flera saker samtidigt och styra upp saker... och så djur såklart!
Vad blir det...?
Delfinskötare? Författare? Veterinär? Hundtränare? Artist eller skådis? -om jag skulle få vara anonym jag när kameran stängts av. Dubbare, kanske? Jobba bakom kameran? Redigering?

Men hur lätt är det att lyckas med något av det här? Skulle något bära om man försökte? Man måste ju kunna försörja sig också.. gärna utan att behöva vara orolig varje dag.

Det finns mycket i det här huvudet, I know it. Men jag vet inte i vilken ände eller åt vilket håll jag ska börja...

Jag hade en dröm sen barnsben om att bli veterinär. MEN den drömmen grusades när jag började ana höallergi, och fullkomligen krossades för ett år sen då jag pang-tjong-bom blev pollenallergiker -tillsammans med reaktion på morötter, äpplen och HUNDAR! (-ett oacceptabelt faktum som jag vägrar ta till mig!).

Min blogg, så nu tänker jag gnälla en stund...

Januari har inte varit min månad...
Började lite smått med jobbigt på det privata planet, det kan vara så ibland med distans. Sen åkte ma & pa till Gran Canaria -vilket påminde mig om att jag inte kan det-.
15/1 (lör) fick jag världens migränanfall .Jag försökte vara på jobbet ändå men när jag var nära att kräkas i en papperskorg gick det inte. Jag blev liggande hela den helgen..
Två dagar efter det fick jag ont i halsen.... suck! Då var det på gång igen.. Köpte Kan Jang, vitlök, vitaminer, drack massor av vatten och sov tidigt osv osv.
Dagen efter, tisdag, ramlade jag nerför yttertrappen och skadade axeln och muskeln i höger arm. Den var dålig resten av veckan.
På söndagen (23/1) började dansen igen.. Armen hade blivit bättre, men på grund av förkylningen som då blossat upp, fick jag ägna den kommande dagarnas danskurser åt att sitta och titta på medan dom dansade. Det är makalöst trist! Dock såg fram emot att bli frisk till helgen -då jag skulle dansa med Ida Long på Local Heroes Galan på Konserthuset.
Onsdag kväll kände jag mig lite bättre, så jag tänkte att förhoppningsvis skulle jag kunna vara med på dansen dagen efter.
Torsdag morgon när jag kliver ur sängen kan jag inte stödja på höger fot... (WHAT?). Oförklarligt! Det blir ingen dans den dagen heller.
Dagen efter, då foten inte blivit bättre, fick jag tid på Hälsocentralen. Inflammation i en sena (minns inte vad den hette). Dansförbud och smärtstillande höver helgen. TACK! :/
Igår var jag och tog bort två födelsemärken, ett på armen och ett på hö bröst. 10-11 stygn. Det är ju helt självvalt, men det är ändå drygt.
Sen tog CSN, Telia, Landstinget (sjukhusräkningar) och Dansen, hela min lön denna månad. Tack gode gud för mina föräldrar som låter mig bo här just nu.. :/

Förkylningen är i princip borta nu och först i förrgår natt kunde jag ligga på höger arm igen...
Och det kunde alltid ha varit värre! :P

Så.. jag ser fram emot ett mer tursamt Februari :)

Julen är det som gör hela vinterhalvåret! Det är nästan så att året kretsar kring den här tiden.

Många tycker att julen är hetsig och stressig. Jag säger tvärtom! Julen är mysig. Ja, verkligen mysig! Pyssel, öppen brasa, varm glögg, mysa med släkt och vänner, skämma bort varandra lite, ljusstakar, äta god mat, göra julgodis, baka, äta sig illamående på pepparkaksdeg, lyssna på julmusik, tända massor av ljus, städa och pynta hemma.
Ja, jag älskar det!

Även julklapparna som är så väldiskuterat, där alldeles för många tycker att julklappar är ett "måste" som är stressigt, dyrt och krävande.
Då blir jag ledsen.
Jag köper ofta min första julklapp strax efter jul och håller på hela året. När jag snubblar över något som är "JA, den skulle passa till ___". För mig är det aldrig ett måste, för då skulle det inte vara roligt! Det måste heller inte vara så dyrt heller. En gång fick jag en teckning från en kompis och hennes pojkvän. Han hade skissat av mig. Jätteroligt! Eller ett annat år fick jag en bakform av en annan kompis där hon bakat små "monstercupcakes" i.
Ja, jo, visst, ibland kan det dra iväg.. tex året då jag köpte ett robot-gosedjur i form av en hund som kunde sitta, ligga, "vacker tass", som reagerade på beröring osv. Men det är ju bara för att jag vill och för att jag visste att den skulle passa perfekt till personen som skulle få den! :)
Men det är precis som klyshan: Det är tanken som räknas, inte priset! Personliga saker smäller högre än dyra.

Julen är mysig... mörker, ljus överallt, varma färger, gran, musik, mat, godis, familj... Underbart! :)

Jag älskar stjärnhimlar.. och när det är fullmåne. Att ligga bredvid någon på ett tak och titta upp i himlen. Prata eller bara ligga tyst. Det är riktigt mysigt!
Likaså snöpromenader på kvällen... Mm! :)

Soliga OCH molninga sommardagar, sommarregn (alla måste någon gång i livet ut och dansa runt i ett varmt sommarregn!), höstdagar, oväder, regn och rusk, åska... jag gillar väder! :) -så länge jag inte fryser! För DET avskyr jag!


Men det att kunna vara tyst ihop, utan att det blir obekvämt för någon... det är underbart! Man sitter i samma rum, den ena kanske läser eller något annat, medan den andra kanske spelar lite på en gitarr. Ja, vad som helst. Uttrycket "osociala tillsammans" skapade Lollo och jag på gymnasiet, då detta var en återkommande umgängesform för oss :) (vi spenderade större tiden av vår vakna tid ihop, så det hade nog blivit lite jobbigt annars :P).

---

Måne, solnergång, soluppgång..
Jag har tagit fram min soluppgångssimulator-lampa :) (heter även ljusterapilampa).
Vintertid är den kanon för en morgontrötter som jag! Jag ställer in valfri ljusstyrka och vilken "alarm-tid" den ska lysa. Sen ställer jag även in hur långt innan alarmtiden som jag vill att den ska börja stegra upp ljuset -som en soluppgång. Jag har min inställt så att den börjar lysa svagtsvagtsvagt 15 min innan, och när jag sen ska gå upp lyser den mysbelysning i rummet.
Lagom så att jag ser mina kläder samt vänjer mig inför ljuschocken när jag måste tända badrumslampan.
Suveränt!

Kors i krösamo!

Vilket inspirationsrus jag plötsligt fick igår! Helt makalöst! :) Att en person som man inte ens känner kan inspirera en så mycket. Varför eller hur vet jag inte. Om det var kreativitetsnivån hos personen som inspirerade. Eller för att jag tyckte mig ana en del gemensamma personlighetsdrag och på något sätt tänkte "jag vill också". Ingen aning.

Skit samma.. Jäklar vad häftigt det var!!!
Allt jag kände att jag skulle göra.. och skulle göra Bra! The sky was the limit! Jag fick till och med för mig att jag skulle göra en låt (!!!!). Aldrig gjort förut! Och hör och häpna fick jag faktiskt till en början. Text och melodi!! (Så mycket preskriberat som det bara går, så fråga inte ens! If I'd tell you, I'd have to kill you :P).

Idag fanns dock inte inspirationen kvar. Dumt!!! Mycket dumt! Det surade till dagen lite..
Men lite sömn och en ny dag.. sen ska jag nog uträtta mirakel igen!!! ;) -hoppas jag.

---