Vad vore en bal...

... på Geijerskolan. I morgon :)

Inte svårt att gissa vem jag ska gå med ;) Men det bestämdes faktiskt innan vi blev tillsammans.
En lunch i mars, (Wille var på turne med rock):
Jocke: "Är ni tillsammans nu?"
Jag: "Lugn nu va.."
Johan: "Man kan väl säga att ni är ordentligt på g. Dom ska gå på balen i alla fall".
Huh? Vad?
Jag: ”Jaså, ska vi? Har han sagt det?”.
Johan: ”... ja..”.
Jag: ”Jaså du, det har han då glömt att säga till mig

Jag sms:ade direkt till Wille.
Jag: "Så vi ska gå på balen ihop?"
Wille: "Ja de tycker jag att vi ska göra."
Jag: "Johan sa det till jocke vid lunchen 'Dom ska gå på balen'. Jag: 'Jaså, ska vi? Har han sagt det?'. Johan: '... ja..'. Jag: 'Jaså du, det har han då glömt att säga till mig' :P Du har inte frågat.."
Wille: "Hehe.. Jag har säkert sagt typ att ja hoppas på de men då frågar ja nu.. Vill du gå på balen med mig maria? ;)"

Så bestämdes det.. Romantiskt och bra -via sms :P



Lite roligt är att tre av fyra basister på rocklinjen ska gå med en varsin dam från Musikteaterklassen; Jag och Wille, Lina R och Djilali och så fick jag Lina E att fråga Albin. Wiho!

När jag föreslog för Lina att hon skulle fråga honom, sa hon direkt "Nej men det kan jag inte!". Nehepp?? Jag gillar henne och jag gillar honom, och dom kan ses utan att slåss.. So why not? ;) Jag påpekade att Albin är ju typ en av världens bästa killar, och att det är kul att gå som vanliga kompisar. -Jag gick ju på två baler med Robban, som jag aldrig varit något annat än kompis med, och vi hade skitkul.
Jag sa "Men gå med Wille du, så går JAG med Albin då!!". (-fast det ville inte Wille).
Sen sas det inget mer om det... men bevisligen tog kvinnan tydligen sitt förnuft till fånga och smsade i fredags. Bra där! Lördag morgon mötte vi honom efter frukost, och då sa han Ja. Åh, va kul! :D Kan inte misslyckas med en sån kavaljer! Dom kommer se så fina ut ihop :)

Känner mig faktiskt nästan lite stolt över det. Får jag det? ;D Jaa.. det måste jag väl få?
Mycket bra idé, Maria! Mycket bra! -klappar-

Wille och Albin, mina favoritpojkar på det här stället -fast på lite olika sätt, givetvis. Och nu har Kloker och Toker lagt rabarber på en varsin. Inte illa pinkat av oss, måste jag säga!

George Sampson

Hur kan jag ha missat detta fenomen?
Paul Potts har jag ju hört talas om gång på gång på gång -fast jag personligen inte tycker att han var så överdrivet intressant. Suveränt duktig, men han trollband inte mig.
Denna unge... jag saknar ord. Dans är något av det bästa jag vet, och detta var... shit..

Finalens första del.


När vinnaren ropas ut (se vid 06:00).
Det här fick tårarna att forsa på mig. Happy tears :)


Audition året innan (2007)
(Då åkte han ut till Semifinalerna).



Audition 2008



Jag är helt tagen!

Snart slut :(

Det börjar kännas mer och mer ledsamt att detta kommer att vara över om två veckor. För alltid. Efter jul har jag blivit mer och mer hemmastad här på alla sätt. Det tog sin tid, men det har verkligen kommit att kännas som ett andra hem.

... och det blev ju självklart inte sämre av att Wille och jag blev tillsammans ;) Men honom kommer jag ju att få träffa efter att vi slutat, även om det kommer att bli aningen krångligare än vad det är nu
-- 36 mil istället för 100 meter.

Det jag kommer sakna mest är de små grejerna; när man samlas en massa folk i en liten soffa för att titta på nåt TV-program som man vanligtvis inte tittar på, eller folk som kommer och knackar på dörren för att säga hej eller berätta nåt som tar 10 sekunder, eller kommer bara för att få en kram, eller långt kvällfika i köken då man sitter och pratar hela kvällen med diverse folk som går förbi.
Det är såna saker jag kommer sakna nåt otroligt. Vi kommer aldrig leva och bo tillsammans på det här sättet igen. Aldrig. En återträff kommer att vara tillräckligt nästintill-omöjligt att få till.



Wille slutar aldrig att överraska. För några dagar sen sa han att han ville skaffa en blogg. I got on it right away. Jag klarade inte av att se den förinställda designen, så jag slängde ihop nåt tillsvidare.
När jag ändå höll på, gjorde jag nåt till mig själv. Jag kommer nog ändra om någon dag igen -om jag orkar-, men nu får det se ut såhär ett så länge.


<-- Från Det, Till Det -->

The little things...

Man vaknar mitt i natten av en förvirrande dröm och möts av en lugn och varm blick, och en arm som drar en in i en varm famn tills man somnat igen.

Det är något man vill säga/berätta, men det tar emot. Han frågar då igen och igen.. för att han bryr sig och vill veta.

Spontana komplimanger och söta ord.

En konflikt har uppstått. Man vänder och går, men stoppas av att han gått efter.

Det mesta är fel, hela världen är dum, korkad och elak... och man möts av en varm kram och en lugn och vänlig röst som säger "Hur mår du? Är det något som har hänt?".

En spontan överraskning en vanlig dag, bara för att han vill visa att han tycker om en.

Blickar som får det att pirra i magen.

Telefonsamtal utan att egentligen ha något att säga, bara för att få höra rösten.

Man säger, gör, tänker något exakt samtidigt. Ibland helt out of the blue.

Han göra något som inte är speciellt intressant/roligt, bara för att få vara med en, eller bara för att det betyder nåt för en själv.

Man vänder sig om och upptäcker att han tittar på en. Bara tittar.. och ler.



Det är de små sakerna som gör det ♥

Nostalgi

Vi sitter och lyssnar på gamla skivor som jag bränt för 6-8 år sen. Shit vilka minnen som dyker upp. Så häftigt att höra en låt... man minns inte vilken det är, du har ingen koll på hur låten låter några sekunder längre fram, men du kan ändå sjunga till den.


Den här låten säger: Jag och mamma för många år sen, sittandes i bakluckan i våran bil i regnet på Hemlingbyberget, ätandes take away kinamat och sjungandes för fulla halsar till den här låten som spelas på hög volym ur bilens kasettbandspelare. Woho!! :)

Wille, min Wille

(VARNING! Cheesy inlägg på g!)


Förra helgen var Wille hemma i Skövde torsdag-lördag. När han kom tillbaka på lördagen hade han med sig en ask Aladdin-Hjärtan. Jag trodde först att han skojade. Söta söta unge! Jag blev så glad och jättepaff. "Jag tycker om dig så mycket och ville ge dig nåt" sa han,"Först tänkte jag ge dig nåt smycke, men jag kom på att du brukar inte använda sånt så mycket.. det här var det enda jag kom på. Det var inte så mycket.". Vid det här laget kunde jag knappt stå still eller få fram ett vettigt ord. Jag var så rörd! Han fortsatte med en fundersam min. "Hm... jag kunde ju ha skrivit en dikt och satt på asken". Maria Mållös. Kortsluting i huvudet.
Jag visste inte att det ens fanns killar som han ♥


Det låter nog lite snett, men jag är nog inte riktigt så van med att den jag är tillsammans med bryr sig så mycket om mig -och faktiskt visar det också. Jag har bara haft ett riktigt förhållande innan Wille, och det var då inte så. Av den killen behandlades jag allt som oftast bara som en fin liten prydnads-trasa. Jag togs rejält mycket för givet och kom på tredje plats efter Bilen och Kompisarna. Hade vi planer och en kompis till honom ringde, slopades våra planer i 9 fall av 10. Den enda frågan som jag då fick var "Ska du hänga med?". Hände det nåt mellan oss blev han oftast bara "less" och sket i det, speciellt om han gjort något som sårat mig på nåt sätt. Kommenterade jag det blev han mest bara irriterad. Denna stolthet :/ Ibland kunde det komma en ursäkt senare -när han orkade.


Så är det inte nu! (Peppar peppar.. :P). Wille lyssnar, frågar, pratar, tänker, han har inte trettio ton med överflödig stolthet och han bryr sig. Inte bara om mig, utan över huvudtaget. Plus så är han rolig, vettig, busig, knäpp, omtänksam och fin på alla sätt.


Så fin så att jag får deg i benen ibland när han ser på mig :)

Bild tagen igår när vi promenerade till Munkfors. En promenad på 2 timmar och 45 minuter. På vägen fastnade min lilltånagel i strumpan och slets av. Märktes när jag fick ont och såg att jag blödde.

Maria. Therese. Dag-Otto.

Två sekunder efter sista skrivna raden knackade det på dörren. Maria som kom på order av Therese för att hämta mig. Film i Katarinagården; "Söderkåkar" med Stefan och Krister.
Jag gillar Maria. Jag gillar Therese. Och Dag-Otto är bäst, så vad kan man göra.
Det är ödet! -och sånt ska man inte sätta sig emot. Ujuj.
Jag får vara ensam en annan dag.
Puss hej!

Så, tack hej!

Jag vill göra ingenting. Jag vill se en film. Jag vill sitta och glo. Men samtidigt vill jag vara kreativ. Jag vill svara på brev. Jag vill skriva. Jag vill läsa. Jag vill greja med kort.
Men jag vill inte att tiden ska gå fort denna kväll.
Jag är heelt ensam här på mitt lilla rum.. och just nu är det exakt vad jag behöver! Så skönt :)

Ja, det är jätteroligt med musikaler och hej och hå... men efter denna veckas konstanta repande, är jag just nu rysligt less på den!! Kan den inte bara sitta och föreställningarna nästa vecka går skitbra..
Så. Klart. Tack så mycket!

Lika barn, leka bäst...

Helgens konstaterande, by Wille... "Vilket par vi är...".
Och mer behöver  man egentligen inte säga ;)

Visst, jag har rätt lätt för att identifiera mig med folk.. men vi är faktiskt knasigt lika på flera sätt!! Vi har konstaterat det otaliga gånger förut.. men det blir mer och mer påtagligt för varje dag som går. Konstigare och konstigare grejer. Tex helt out of the blue tänker vi på samma saker, börjar nynna på samma låt, gör eller säger exakt samma saker samtidigt. -Ibland rätt konstiga och otippade saker!
Det är nästan så att det blir lite creepy, för det har ju trots allt inte gått så lång tid sen vi började umgås såhär.... och sånthär brukar ju oftast komma först efter ett tag. Med honom började det väldigt tidigt och det händer så sjukt ofta! Hela tiden.

Jag skulle kunna tro att folk utåt sett kan tycka att vi verkar rätt olika, till sättet iaf.. men då säger jag såhär "döm inte boken efter omslaget". Folk är inte alltid som man tror att de är. Jag gjorde själv det misstaget... och jag är så glad att jag upptäckte hur det egentligen var.
Det finns en Maria i killform. Jag har hittat honom! ;)


Lika (knäppa) barn, leka bäst ;)

Helgen

Jag drog ju med mig Wille hem över Valborg. Onsdag kväll till söndag eftermiddag var vi i Gävle.

Långhelgen började med att vi blev stående utanför Katrineholm så länge att vi missade första bytet.. vilket resulterade i buss från Katrineholm till nåt Nykroppa där ett tåg väntade på oss, som tog oss till Ludvika. Men vi var så sena att det där inte längre fanns något sätt för oss resenärer att ta oss vidare därifrån, så vi fick sitta kvar och åka med till Borlänge. Efter väntan i Borlänge blev det TAXI till Gävle.

Valborg. Grillning hos Persarna. Var mycket trevligt! :D Sedan taxi till en "fest" i Hille.. surprise när vi kom dit; typ 5 pers som satt ute på en altan insvepta i filtar och ett besked "ni får inte gå in". Jepp, det sög! Efter ett tag där, tog vi bussen till stan. En väldigt.... ehm... tyst... bussfärd. Ett stort gäng ungar vrålade hela vägen om Hammarby och Gnaget och AIK hela vägen -vilket fick igång grabbarna i vårat sällskap också. Gick till Mange och spelade Singstar. Kvällen avslutades med att jag och en överpackad karl åkte Taxi till mig och somnade som två klubbade grisar!

Dagarna efter åkte vi på bilturer, gick promenader, tog med mat och åkte och la oss på filtar vid havet utan koll på tid eller omvärlden, åt tonvis med glass, gick på stan, spelade biljard med Lollo och Stefan. Man kan ju ha det värre ;)

Frisk, tack?

Har jag inte varit förkyld tillräckligt nu, va? "Been there, done that" -for quite some time now.
95% förkyld sen Juni 2007 är INTE OKEJ. Det är sjukt! Det är stört! Och det suger! Hårt!
Ja, jag har ett otroligt dåligt immunförsvar!

Jag säger som en vän sa förut... det skulle vara värt miljoner om man kunde vaccinera sig mot förkylning!!!

Man blir så mycket mer begränsad än vanligtvis. Blir tröttare så mycket fortare. Avskyr det!!!
Idag har vi repat: 10-12, lunch, 11:50-17, middag, 18-19:45. Jag är helt färdig. Slut i huvudet och kroppen. Hade tanten på hälsocentralen fått bestämma hade jag käkat förkylningsskit och vilat -från dansandet i alla fall... men det går inte när man har premiär om en vecka. Det är bara att dansa, sjunga och spela så gott man kan, och hoppas att det går vägen. Dricka mycket, försöka hålla sig varm (frusit som en kossa idag.. när de andra öppnade fönstren i salen, hämtade jag ett täcke) och sova tidigt på kvällarna.


Känner mig fånig som gnäller över förkylningar.. det kunde ju vara så mycket värre.
Men
jag skulle SÅ vilja få känna känslan att få vara helt frisk i en månad, i sträck!
Gärna två..
Snälla...

RSS 2.0