Maria

Jag var med på dansuppvisningen i lördags!! :D
Det var jättekul. Det är så härligt att dansa igen! Saknat det.
En repetition 10:30 och sedan var det bara att sitta och vänta och vänta tills ungefär 15:30 då det var min grupps tur. Jag var lite ofokuserad, hade lite dålig balans och tog vissa danssteg på ett sätt jag aldrig brukar göra. Jag fattade inte varför, tills jag insåg att jag bara hade ätit en macka under dagen :S -dumt dumt, Maria!
Jag ramlade inte, eller gjorde nåt stort fel... Fick faktiskt väldigt fint beröm av Erik och Karin som var där och kikade på mig.. och även från ett HÖGST oväntat håll också. Man tackar så jättemycket för det! :D meeen nästa gång vill jag vara bättre...! Jag ska försöka att inte missa tre träningar, och komma ihåg att äta samma dag som uppvisningen :P plus att jag hoppas att jag kommer lära mig lite mer under nästa termin, och då förhoppningsvis vara åtminstone liite duktigare.
Knät uppförde sig skitbra :D det var lite osäkert på onsdagen om jag ville vara med, för jag kunde inte sparka eller göra jivestegen ordentligt.... men jag hade tur :) jag tror inte att nån kunde se på något steg att jag haltat omkring lite drygt en vecka tidigare. Som det är nu kan jag inte sitta på huk, belasta det när det är för böjt eller resa mig på ett snyggt sätt, men annars är det perfekt. Så skönt!
Jag skulle vilja börja dansa fler dagar i veckan nästa termin, frågan är bara vad? :)

Efter dansuppvisningen var jag......... en smula hungrig! Helt matt o koko i kroppen. Åkte hem till mig och la mig på köksgolvet.. orkade inte ens gå till nåt bekvämare ställe. Erik kom och lade sig bredvid mig och sedan låg vi kvar där tills Wizze ringde och sa att han och Nicole stod utanför. Vi åkte till Lam's Terrass och käkade... SKITGOTT!! Jag var lite trött efteråt, men det blev ett besök hos Alex och därefter en timmes bowling innan det bar av hemåt.
En bra dag.

Jag FATTAR inte varför jag är så förbannat trött jämt :S drygt är vad det är. Sen i lördags har jag dessutom haft seriösa problem att somna på kvällarna. Jag har försökt allt.. men det tar mellan 1 och 2 timmar innan jag somnar.. sen är jag såklart ännu tröttare dagen efter. BLÄ!

Jag blev godkänd på Kemitentan!!!! :D
Jag blev förvarnad för just kemitentorna.. att läraren är svinhård med rättningen. Har du gjort ett litet fel, som att glömma sätta ut ett plus på en jon på nåt ställe, då får du inte ens ett halvt poäng. Rätt eller fel, det finns inget annat! Lite vääääl hårt tycker jag... men jag klarade mig genom rättningen. Jag lär haft tur.
Jag har faktiskt haft tur med alla tentor hittills! :) Matte C, Biologi A och Kemi A.. alla tre har gått bra! Dock är det lite orättvist.. för jag har kört det skamliga sättet att plugga kvällen innan. Gräsligt är vad det är. Lite orättvist mot de som pluggat röven av sig i ett par veckor innan och kanske rent av fått sämre än mig. Jag har haft flyt... Men jag MÅSTE skärpa mig, för det kommer inte hålla i längden!!!!!

Jag ska troligtvis börja vara barnvakt åt en tvåårig liten flicka vars mamma inte har någon släkt i stan. Hon hittade mig genom någon barnvaktssida som jag fyllde i när jag hade tråkigt för nåt år sen. Fyllde i den och glömde sedan helt bort den inom några dagar. Tror du jag blev liiite överraskad när hon ringde? Inte så lite oväntat ;) Ska träffa henne i veckan, se om hon gillar mig, och ifall hon gör det har hon redan undrat om jag har tid i helgen. Här går det undan! Men lite extra pengar är aldrig fel :)


Geeez! Sitter och kollar på Fråga Olle. Småkul program o kolla på för övrigt... sex är ett väldigt intressant samtalsämne...oändligt samtalsämne om inte annat.
Dom fick just en fråga från en tjej som tycker det är såååå pinsamt med muspruttar och undrar om det finns något sätt att "träna bort" det?!.............. Varför bry sig så mycket? Är det inte roligare att bara skita i det och fortsätta ha sex än att förstöra allt genom att ligga och skämmas över nåt så onödigt? Skulle det bli en riktig bambaprutt.. lite svårt att ignorera kanske.. men skratta lite åt det och fortsätt sen då. Som Sanna Bråding sa i programmet: "Det luktar inte.. det är väl inte värre än när magarna klämms ihop så det blir ett pruttljud?".   Nä!!

Kom just ihåg något som Maysie (dottern i min aupairfamilj nr2) sa i somras. Jag, hon och hennes lillebror satt och tittade på tv när en reklam för Hilary Duff kom upp...
Maya vrider på huvudet, kollar på mig - kollar på tvn - tittar tillbaka på mig, och säger sedan: "She lookes like you, besides from your spots". Spots=finnar. (Jag hade en liten finnar-period när jag var där i england.)
HAHA!
Hennes mamma som just då kom in i rummet och hörde det, blev alldeles paff. Jag viftade åt henne att det var lugnt, så hon sa inget mer än ett bestämt "Hey, Maya! That's not something you say!", men kunde sen inte hålla sig för skratt hon heller :P

Haha.. uppfriskande med lite ärlighet ;P -plus att blir jämförd med Hilary Duff, synd att klaga! (hm...minns ärligt inte hur hon ser ut. Äh, det får jag kolla imorn!).

Idag kunde jag GÅ till skolan :) och jag kunde stödja som vanligt på knät. Kändes underbart härligt! Dock var jag tvungen att inse mina besgränsningar.. efter den promenaden värkte det i knät, så det fick bli hiss upp. Lite och ofta, det tror jag är bra. Måste ju använda det förbannade knät, så att det hinner vakna till liv till i helgen -då jag ska (om jag törs) vara med på den första dansuppvisningen på ungefär 10 år.

När jag var liten dansade jag för fullt och jag absolut Älskade att uppträda!! men sen lade jag av och det har varit nästan omöjligt att våga börja igen. Man glömmer ju så mycket!!! -och jag har utvecklat en oönskad scenskräck!!
Jag är inte en hundradel så duktig som jag hade hoppats på att jag skulle vara efter denna termin :( :( :( men jag måste nog gilla läget att jag blivit äldre,  att jag HAR glömt en hel del,  plus att jag Inte ALLS är lika smidig som jag var när jag slutade för 10 år sen.

Nu måste jag även gilla läget att jag missat tre lektioner, först 2 tillfällen pga min berömda förkylning (som faktiskt börjar ge med sig På Riktigt nu, tror jag -peppar peppar-... (behöver bara få fri passage i näsan samt lukt/smak-sinnet tillbaka)) och sen även nu i onsdags pga att jag druttade omkull.
Nu tänker jag: "bättre att göra stegen dåligt än att inte göra dom alls" :P haha. Jag har i övermorgon på mig att lära mig slutet av dansen nu. Att göra det Bra är nog att hoppas för mycket. Det får jag försöka göra till våren istället =)


Det går lite för långsamt för min smak... men det går i alla fall åt rätt håll! :)


- - - peppar peppar, ta i trä - - -

I lördags (10/11) var jag på försenad en Halloween-fest hos Alex kurskompis Anders i Axmar. Man skulle vara utklädd, men jag kom inte på någonting.. så jag sprutade håret lila, blått och svart, klädde mig i kort kjol och en sönderklippt stor t-shirt och tröck på en skitsnygg filthatt uppepå alltihopa... sen fick folk avgöra själva vad jag skulle föreställa :P (enl mig... -ööh, ingen aning).
Jag ville gärna kunna åka hem på natten, eftersom jag behövde plugga på söndagen inför tentan på måndagen... så jag tog bilen dit :) Vi möttes upp vid stationen och sedan åkte vi ut till Axmar.
Ute i skogen vid vattnet låg huset. En stengång ledde till huset. En såndär gång med fastgutna mer eller mindre spetsiga småstenar (måste vara ganska hemska att gå barfota på!!!).. som en grusgång, fast stenarna satt fast.

Just när vi kom innanför dörren, kom jag på att jag glömt mobilen och kameran i bilen. Jävlar! Det var kallt ute så jag började springa. Tyvärr hade jag inte lagt märke till två små små trappsteg, ett i början och ett i slutet, av stengången... de var pyttesmå, men tillräckligt för att mitt springande skulle ta tvärtopp!!!! Jag flög handlöst framåt slog i marken och skrapades framåt några centimeter! Landade på knäna, vänster armbåge och höger handflata. Först gjorde det inte ont, det tar ju någon sekund för hjärnan att registrera.... sedan -AJ! FY FAN!
Iklädd kortkjol och nylonstrumpbyxor var det inte mycket som skyddade benen. Däremot hade jag skidjackan på mig, så upptill fick jag bara ett litet skrapsår i ena handlflatan :) och vilken tur att jag inte hade hämtat kameran och mobilen redan. Jag hade blivit RIKTIGT kinkig om dom hade gått sönder också!
Jag staplade och hämtade det jag skulle, sedan in i hallen i huset. Där torkade jag bort de två ensamma halvtårar som satt sig i ögonen, pga överraskningen och för att det gjorde en smula ont, och klistrade på ett leende. Jag gick in och frågade Anders, så hurtigt jag kunde för att inte dra uppmärksamhet till mig, om vart badrummet fanns. Kirsi som var inne i badrummet blev lite förskräckt men hjälpte sedan till :) Hon började badda lite, men jag tänkte att det är lika bra att få det ordentligt rent medan jag är lite omtumlad. Spolade bort blod och grus, gnugga ordentligt med tvål, pilla bort de stenar som fastnat i såren och skölja rent. Sedan fick jag kompresser av Anders som jag satte på. Dock var jag, under maten, tvungen att gå och ta bort ena kompressen, för det hade gått igenom och börjat rinna längs benet på mig. Blä.

Såhär klumpig var jag:
Vänster knä - ytliga skrapapsår på insidan av knät, sår strax under knät och svullen!! Såret var inte så stort eller djupt, men gjorde fan så ont i alla fall.
Höger knä - Det var nog det här knät som fick ta mesta styrket! Det blödde mest och var lite problemigt eftersom det vägrade torka. (Det slutade vätska i onsdags). Svullen här också.
Folk trodde att det var uppe på knät jag gjort illa mig, men det var strax under... det såg nämligen ut så eftersom jag var så mamba-bamba-svullen. Det enda som avslöjade mig att det inte bara var, som jag sa, "ett par små skrapsår" var mina problem att ställa mig upp, sätta mig ner och att gå. Det var hemskt. Men folk var där för att ha kul, inte tycka synd om mig.. därför sa jag inget.
Vänster arm - Jag tror jag landade på armbågen och tumleden. Det strålade från armbågen upp i axeln och jag kunde knappt röra den. Inte mer än två centimeter från kroppen och inte sträcka ut den eller lyfta eller greppa om någonting. Tack vare jackan var det enda synliga ett litet ilsket blåmärke på armbågen. Handen blev lite lite lite skrapad, men det var så fjompigt pyttelite.

Efter detta var det extra skönt att kunna komma hem på natten. Jag hade inte velat sovit kvar där med det här! Jag kunde inte ligga på mage, inte på vänster sida och inte på rygg.. utan det fick bli halvt på rygg/höger sida. Kul va?! Det passade iaf inte mig, som snurrar som en torped när jag sover.
Sen ville jag faktiskt också hem och få tycka lite synd om mig själv...
inte behöva gå och le sött och låtsats att det inte gjorde så förbannat ont som det faktiskt gjorde. Ville bara gömma mig i en egen omtänksam famn och få känna mig som en sexåring med skrapade knän som det är mest synd om i hela världen. Jag ville hem!!!!
(Sötaste Erik! Han skulle vara hemma hos sina föräldrar vid 05 på söndagen, men trots det stod han utanför mig när jag kom hem-rullande vid 02-tiden. Jag hade inte väntat mig det, men blev SÅ glad att han var där! Just vad jag behövde).

Det var ingen höjdare att köra, men måste man så måste man. Armen hade jag haft liggande i knät hela kvällen hemma hos Anders och den kändes ganska bra, så jag tänkte att om jag bara höll den kvar där så skulle jag kunna hålla i ratten nertill. Det var inte någon höjdare. Varje gång jag spände armen... ja -Aj!







Sår läker relativt snabbt, men gör man illa sig INUTI knät är det lite sämre! Jag hopppas att inget inuti-jox har hänt i det här fallet (i hö knä alltså).. då blir jag sur. Det har nu gått nästan en vecka sen. Jag åkte på danslektionen i förrgår. Kunde gå nästan utan att halta, om jag gick lugnt, under dagen... så det var kanske lite optimistiskt att åka dit, även om jag bara tänkt trampa stegen i bak. Jag var tvungen att sitta ner och titta på! BLÄ!!!
Det går stadigt framåt.. men det måste gå snabbare, för nästa vecka SKA jag (vill jag) vara med på dansen igen.
Blir så ruskigt rastlös!





Parkeringsböter
Jag som har kunnat sagt "aldrig ens fått parkeringböter"... nu är det slut med det. Jag har fått en nu. Igår. Jag är så irriterad. Jag kom i tid till skolan igår. Dock fanns där ingen parkering, så jag fick åka till en annan parkeringsplats... för att upptäcka att det inte fanns någon där heller. Jag hade fått knöla såhär dagen innan så jag kommit rätt sent till föreläsningen... det ville jag inte igår. Jag såg att det fanns stooooor plats bredvid en bil på fel sida om p-skylten. Den bilen stod fel, så jag chansade att det skulle vara okej.
När jag kommer ut fem timmar senare står den andra bilen också kvar, plus att det tillkommit en bil på min andra sida..... tre st är vi som står fel.... de lappade är JAG. Punkt.
Rättvisan? Vart tog den vägen?
Sedan... 500:- varför då? Vem står där förutom fattiga studenter? Ingen. Vem skadade det att jag stod där? Ingen. Det är en 200 m öppning där folk brukar gå sommartid. Bilen är bara någon meter bred, vad gjorde det? Ingeting. Well, well.. det är bara att betala och se glad ut..
Suck.






Knivrånad
Vid midnatt fick jag ett sms från en kompis där det stod "jag blev precis knivrånad" och inget mer. Detta såg jag vid 03-04 då jag vaknade till, och skickade ett svar då. När jag morgonen inte fick svar på det, eller två sms till, ringde jag. Hon svarade :D puh!! Hon hade varit vaken hela natten, stackarn, så hon låg och sov. Jag frågade snabbt om hon var okej och så vidare, men sedan fick hon sova igen.
Hon och hennes kompis hade gått under viadukten vid tågstationen. I änden av viadukten stod tre invandrar-killar och väntade. De gick då på tjejerna med kniv och krävde deras väskor. Som tur var hade min kompis precis pratat i telefonen, så den hade hon i handen och den tänkte inte killarna på.. så dom kunde ringa polisen omedelbart. Polisen kom med hundar och flera män. Dom jagade killarna och hann se en av dom springa upp i en trappuppgång. Därefter hade dom suttit på spaning utanför trappuppgången tills han återvände.


En varning om utvisning, det är vad jag tycker att dom ska ha. Får man för många varningar ---> ja, utvisning!
Det är sånna här lortpersoner som smutskastar andra, bra och trevliga, invandrare! Jag har massor av vänner som inte har svenska föräldrar, och för mig är de inte mer anorlunda än jag själv! Det är underbara människor som är som precis vem som helst :) De ska inte behöva lida för att andra nötter inte kan bete sig respektabelt!
En snattande 7-årig unge ska inte behöva utvisas, det är inte det jag menar! Nej. Grova brott, eller upprepad småkriminalitet av straffmyndiga eller myndiga ----> utvisning! Det är väl inte så svårt? Man vet vad straffet är och man gör det i alla fall.... då borde man väl få straffet?
Sen kan man bli oskyldigt dömd, så man kan ha typ 1 utvisnings-varning för grova brott och 5 varningar för småbrott? Ja, inte vet jag... men typ.

Snälla snälla, säg inte "men alla svenskar är ju inte skötsamma heller". Varje land får väl ta hand om sina egna kriminella. Sverige har tillräckligt som det är... vi behöver inga fler bråkmakare. Men får man tillåtelse att komma hit, få en ny chans att leva ett nytt bra liv.. då är det väl ett jävligt bra byte att bara behöva uppföra sig bra och respektfullt?

I söndags var jag och Erik o badade. Jag behövde duscha, men att duscha är ibland (tex i söndags) något av det tråkigaste som finns att göra! Därför åkte vi till Parkbadet istället =)

Kanontrevligt var det :)
....ända tills jag upptäckte att jag hade tappat armbandet som jag fick av Erik i 20-årspresent! NEEEEJ!

Erik konstaterade direkt den otrevliga sanningen om att det kunde vara precis vart-som-helst därinne och att jag nog aldrig skulle få se det igen. Jag visste att det var sant, men ville inte lyssna.. stampade iväg till badvakterna och fick låna några par simglasögon, och sedan letade vi.

Det kändes så urbotat hopplöst, för jag hade inte en aning om när jag haft det på mig sist, och vi hade hunnit springa runt hela stället vid det laget. Vart skulle man börja? och om man var på rätt ställe -HUR skulle man se det.. det är inte direkt stort!
Parkbadet är PROPPAT av små skrymslen, vrår och avlopp, samt allt vatten går så småningom igenom vågmaskinen. En som jobbade där sa att det nog inte var någon idé att leta... hade armbandet åkt ner i ett avlopp eller in i vågmaskinen (vilket tyvärr var rätt troligt) kunde jag bara glömma att återse det igen! :(
Det var ingen idé att försöka övertala mig till att ge upp, så Erik föreslog att vi skulle stanna tills de stängt och fråga om vi fick kolla då också, när alla strömmar och allt var avstängda. Sannorlikheten var nämligen störst att armbandet åkt av i forsen eller rutschbanan.. och speciellt vid slutet av forsen är det för mycket skum och på tok för strömt för att ens Försöka att dyka och lyckas se nåt där.
Vi fick stanna o kolla.. men skulle vara ute ur badhuset inom en halvtimme. Bära eller brista. Erik tog rutschbanan och jag forsen. Efter en stund kom han bort till mig utan några bra nyheter och sa åter igen att han tyckte att jag skulle ge upp. "Det var ju till för att användas, och detta är sånt som händer". Så söt han är.
En gång till tänkte jag att jag skulle kolla..... kikade ner.. såg nåt på botten. Det såg absolut inte ut som mitt arband, men nåt otrevligt skräp var det. Jag tänkte att eftersom jag faktiskt sett det, kunde jag lika gärna ta bort det.
DÅ!!! Blicken åkte lite åt sidan och DÄR.... nere i en fog mellan två kakelplattor (notera att det finns en mer än en miljon kakelplattor på det stället) var armbandet nerklämt. Det tog en stund att få loss det, för det hade kilats fast, men jag fick loss det :D :D :D Skam den som ger sig!!


Efter badet åkte vi o handlade, sedan till mig o lagade maten.. hemgjorda hamburgare :) Dagen avslutades sedan med en film!

En helt okej dag om du frågar mig! =D





PS. Fick veta resultatet på mattetentan i måndags!! Det gick faktiskt jättebra --> 23p! (Max=25p och G=13). :oD
-Jag hoppas bara att denna tur håller i sig hela året ut!!! DS.