Maria

Lyssnade på radion imorse då dom plötsligt säger att Heath Ledger är död. ---What?
På nåt sätt känns det så knäppt....inte möjligt...! Så ung, så snygg...och sån kalasbra skådis!!

Han hittades av en hemhjälp vid tretiden igår i sin lägenhet på Manhattan. Troligtvis dog han av en överdos. Han låg liggande naken på golvet med ansiktet neråt, vid fotändan av hans säng. Hemhjälpen försökte väcka honom, för han hade bokat tid med en massör, men 3:26pm (7:26am AEDT) förklarades han död av akutpersonal.

Michelle Williams, Heath Ledgers fd fästmö och mamman till hans 2 åriga dotter Mathilda, var här i Sverige med dottern och jobbade, men flög omedelbart till New York när hon fick höra vad som hänt.. chockad och totalt förstörd.

Det är inte mitt livs bästa dagar just nu... men inte de värsta heller, så man ska inte klaga! Det mesta är som vanligt, men med en extra färdkamrat i form av en liten klump i magen. Oftast har den vett att bara ligga där stilla, men ibland gör den sig påmind och släpper iväg en obehagskänsla runt i magen.
Well, med tiden kommer den att försvinna :) men skulle inte vara helt fel att kunna snabba på den lite...




Som tidsfördriv gjorde jag några test på facebook nyss...





Picky, me?.. yepp yepp, Det kan man nog säga. Men det tycker jag att man ska vara ;D

Julgransplundring! Jajemen. Julgranen är utslängd ur mitt rum... woho, måste vara rekord!! (Brukar tycka om att behålla min gran läääänge). Så mitt pyttelilla rum har i alla fall blivit pyttelite mer rymligare nu ;) alltid något. Julpyntet fick oxå åka upp på vinden.. men gardinerna och ljusstaken måste jag erkänna att jag inte lyckats slita mig från än! Ja, jag skaaa. Snart!

Tog bilen för att hälsa på Alex i förrgår. Sedan skulle vi åka till Maggis för att köpa kebab.. dock märkte jag att det var nåt konstigt med bilen när vi skulle åka därifrån. Det var inget jag kunde sätta fingret på, men den kändes konstig..trött. Vid konserthuset tittar jag på bränselmätaren... den stod på noll, men varningslampan lyste inte och jag tyckte att lamporna på instrumentpanelen var ovanligt svaga. Vindrutetorkarna då... mycket riktigt, dom gick knappt.
Just som jag skulle svänga in på Alex gata gick det knappt att röra på ratten. Styrservon. Det var ingen idé att inbilla sig att jag skulle hinna bort till en tom parkeringsruta. Jag fick slita i ratten för att få in bilen till kanten, bakom sista bilen. När bilen stannade helt stod vi prydligt o fint vid vägkanten.. det såg bara ut som att jag inte kunde parkerings-reglerna.
Jag ringde mina räddare, mammsen o pappsen. Eftersom jag inte ville få en till parkeringbot sa jag åt Alex att springa upp o hämta två gafflar. Sen satt vi o käkade i bilen tills dom kom.

Igår norpade jag Goldie :) det var så himla länge sen jag såg henne sist! Saknat henne. Mamma hängde på och så gick vi en riktig långtur. Kallt, men fint väder. Superskönt! Huvudvärken som jag haft i två dagar innan kom inte igår =D aaah! Hm..jag kanske måste vistas utomhus lite mer..!

Jag måste vara skitknäpp, men jag känner mig faktiskt seriöst hängig över att det är slut :( Jag lyssnade på slutet för typ en timme sen nu, och jag är fortfarande dyster. Knäppt, men sant. Det kommer inte komma fler Harry Potter-böcker. Konstigt o sorgligt. I åratal har det hela tiden varit en ny bok på gång, något nytt, det har aldrig varit slut... men nu är det det. Ursh.

Igår kväll hade jag fortfarande en bit kvar att lyssna på, och jag satt faktiskt och övervägde seriöst om jag rent av skulle strunta i att lyssna på slutet eller inte.... för att hålla det levande, men jag kunde ju inte låta bli -såklart!
Det är en väldigt bra och välskriven bok, ett värdigt slut.. men det är just det -det är slut. Det har jag så svårt att acceptera! Alla som känner mig vet att jag är tokig i dessa böcker.. och jag lever mig in dom så förbannat... jag sitter inte bara och lyssnar och intresserat följer med, som jag gör när jag lyssnar på de flesta andra böcker... utan jag känner med dom och reagerar fysiskt allteftersom jag lyssnar...får ont i magen, rynkar pannan, sitter på helspänn, skrattar, försöker skynda på, pirr i magen, bölar... t.o.m. skakar.
Känns som att säga hej då till en nära vän. Minnen och historia, men ingen framtid.
Haha....Jag måste framstå som knäppare och knäppare ;P Men det bjuder jag på!

J.K.Rowling är en sån genialisk författare. Att man kan trassla in så många frågor, som sen svaras utan att det känns att det rabblas upp som från en lista. Hon väver in allt på ett sånt makalöst bra sätt. Sen är det så otroligt att märka att hon inte, som så många andra gör, försökt klämma fram en ny bok när hon märkt att den innan gått bra. Det märks tydligt att hon planerat alla böcker från början. Allt sitter ihop som en enda lång berättelse. Det är inte påbyggnad på påbyggnad. Det är heller inte förutsägbart vad som ska hända... vad som helst kan komma. Hon följer varken "alltid ett lyckligt slut" eller "nu ska vi överraska läsarna"... hon har sin egen väg.. en mer realistisk väg (-hur realistiskt det nu kan vara när det handlar om trollkarlar ;P haha). "Dumma" personer dör, men också älskade personer. I verkliga livet skulle det vara så. Man får svar på frågor i varje bok, men inte allt. Delar som man inte tänker på i nån bok, visar sig vara av stor betydelse i senare böcker. Allt är så genialiskt uttänkt. Sen är hennes språk så utmärkt.... Det är lätt och tydligt, men inte barnsligt. Man får tydliga och detaljerade bilder av allt, men det blir aldrig såsigt och utdraget.
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig mer......... Hon är helt enkelt ett geni på att skriva! Ett geni. Ytterst ytterst få författare kan mäta sig med henne!
Jag är så imponerad!

Jag tänker på detta för att jag precis pratat med min farmor. Hon ringde och det första hon frågar är "vem är du då?" :( Jag är hennes enda flicke-barnbarn, något som alltid satt mig på en speciell plats för henne... men nu minns hon inte vem jag är. Jag fick gång på gång under samtalet förklara att jag är Maria, att hennes son Lars är min pappa, att vi bor i Gävle, att jag är 20 år, att jag är Maria, att jag är dotter till hennes son, att vi bor i Gävle, att jag är Maria osv..... Det var så hemskt! Hon frågade även om vädret. Det skojade vi lite om så jag tänkte att hon kanske skulle minnas det... men några minuter senare sa hon igen "vad har ni för väder därborta... ja, där ni bor?".
Så hemskt.

Sen fick jag en idé.... alla som har hört mig berätta om min farmor vet att hon en gång i tiden var en operasångerska med makalös kapacitet. Hon hade blivit en av de bästa, om inte vissa omständigheter inträffat.. så hon var tvungen att lägga det på hyllan! Hon levde för sången, hon var sången. Och det är nog en av de sista saker som kommer lämna henne....
Jag sa då "farmor, (som en påminnelse om vem jag var) jag har börjat sjunga! Klassiskt!". Det var ifösig bara en halvsanning, för jag har inte sjungit på länge pga min envisa förkylning...
"Nej, är det sant!?! Vad underbart!" sa hon överlyckligt. Sedan pratade vi om detta, om vem jag har sjungit för, att hon måste få höra mig sjunga, och hon tappade inte tråden en enda gång. Hon glömde vart vi bodde, att pappa inte bor i Sundsvall längre och sånt där.. men hon frågade inte en enda gång vem jag var, och hon kom självmant ihåg att jag sagt att jag börjat sjunga. Hon sa mitt i "från det ena till det andra... hur är vädret hos er?" (igen).. men efter det tog HON upp sång-ämnet igen, som vilken frisk person som helst!! :D utan att ha glömt någonting... hon mindes det, trots ämnesbytet! :D
När vi skulle lägga på sen, sa hon eftertänksamt "jag minns inte hur du ser ut!". Hur konstigt det än kan låta, så gjorde det mig glad... Hon mindes alltså fortfarande vem jag var, annars hade hon aldrig sagt så.. men hon kunde inte sätta nåt ansikte på mig. Sen sa hon "nu kramar jag om dig.. och så kan du hälsa till alla som du tror vill ha en hälsning av gamla farmor!". HON sa FARMOR! :D Av sig själv. Utan att jag sagt nåt om vem jag var på länge. Hon mindes det av sig själv! :D :D :D

För er som inte varit med om detta... även om man inte står en person supernära, så är det en hemsk känsla att märka att personen inte minns dig. Att den historia tillsammans med den personen aldrig har inträffat för denne. Man blir identitetslös.. man är bara en röst i en telefon. Inget annat.
MEN när jag pratade om sången, måste det ha väckt henne till liv för ett tag. Det hjälpte henne -bevisligen- att minnas vem jag var. Sången är nog det som är mest intakt hos henne fortfarande. Glädjen över att hennes enda flicke-barnbarn börjat sjunga.. det lämnade henne tydligen inte på en gång, som allt annat gör.

För ett tag var hon min farmor igen, och jag var hennes barnbarn för henne, precis som förr :D

Till er som inte såg Tour de Ski... ni missade nåt! Vilken tjej!!
Igår åkte de klassiskt. Kalla ramlade i diket mitt under loppet!!! Istället för att ge upp eller bli det minsta knäckt av det, vrålade hon bara "Faa-aan!" och skidade på som en ren galning. En medtävlande hade till och med försökt lugna henne..!
Hon slutade som 2:a.

Vad sägs om det...

Det sista åket av Tour de Ski (som var idag), bestod av att dom skulle ta sig uppför en slalombacke!! Igår frågade dom Kalla om hon skulle gå och titta på banan, men hon hade sagt typ "nä, varför ska jag det.. det får jag se när jag kommer dit".
Kalla fick starta 39,7 sekunder efter Virpi Kuitunen. I de lättare delarna ökade faktiskt avståndet lite ytterligare, men i den brantaste delen kom hon ikapp och lade sig i rygg på finskan. När det inte var långt kvar till målet gick hon iskallt om finskan, som då var helt färdig, och spurtade iväg. Hon vann så otroligt överlägset! Vilken jävla styrka!
  Pinsamt för världseliten att en 20-årig tjej från norrland kommer och bara leker med dom på det här sättet.


Det är den 6:e Januari och bragdguldet är redan avgjort.. ingen kan ju slå det här!


(Jag är inte så sportintresserad i vanliga fall.. men det här är fascinerande!)

Älskar julen! Myspys, ljus, granar, julklappar, familj......allt! :) (Börjar fundera över julklappar och pyssel redan på hösten ;D) Det enda negativa var att jag inte riktigt tålde att dyka in i granen här hemma... fick en hel del utslag över armarna då. Urshabuscha. Jag är alltså allergisk mot direktkontakt med gran. MEN jag älskar granar, speciellt min egen privata lilla gran i mitt rum, så jag får låta bli att kramas med den hädanefter ;P

Årets julafton var ungefär som vanligt, fast på samma gång inte.. pappa vaknade nämligen med migrän så han låg till sängs hela dagen.. och kusse-johan firade hos sin flickvän. Det var tomt, men det var bara att göra det bästa av situationen :)  Trevligt, mums-mat, mysigt, Kalle Anka och julklappar ;D massor av julklappar.. trots att det var mindre än förra året, och förra året var det mindre än året innan, så var det lite smågalet ändå. Det är kul att vara bortskämd ibland!! :D Jag fick en jättemassa fint.. bland annat en jättefin stereo av mamma och pappa som jag redan blivit myyycket fäst vid <3

Julen är kanon... men istället för att sörja att den är slut, ser jag fram emot nästa år istället ;D