Magic of Dance 2011 18/5
Efter varje gång glömmer jag vilken kick och glädje det ger att stå längst fram på teaterns scen och dansa inför en fullsatt salong...
Hela våren drabbades jag av en irriterande otur; förkylningar, migrän, magsjuka, sträckning i låret och inflammation i foten (!). Med 6 kurser/vecka missade jag därför väldigt många träningar och kom efter. Det var stundvis rätt pinsamt, men jag var envis, och MoD var en enorm morot att inte ge upp.
Så när jag den 14/5 deltog i terminens dansuppvisning på Estraden och dansade mina sju nummer, kände jag mig ändå rätt nöjd över att jag öht stod där.
Tyvärr grusades glädjen till svart natt under sjunde numret, då jag kände hur min högra axel knäckte till och inte gick att röra. Den hoppade ur led!! Fem dagar innan Magic of Dance...!! Tack vare en snäll mamma -och räddande ängel- vid namn Kristin Boogh, kom min axel på plats inom en minut. Men chanserna att vara med på MoD var minimala...
Det blev inte en så munter helg!
På måndagen gick jag till hälsocentralen...
Läkaren: "Det är bara att köra!". (Ååååh JAAA! tänkte jag).
Tre timmar senare...
Sjukgymnasten: "Ingen kan stoppa dig från något, men du vill kanske ha en fungerande axel senare i livet också? Bäst är om du håller den stilla i 14 dagar". Jag fick inte föra hand eller armbåge bakom ryggen och absolut inte göra något med kraft eller hastighet.
"Okej, det får bli dans med en arm" tänkte jag. "Jag SKA vara med!!!".
Precis efter olyckan hade jag meddelats att jag skulle flyttas bak i grupperna, om jag bestämde mig för att vara med på MoD och inte kunde använda båda armarna. Under genrepet fick jag, till min stora förvåning, beskedet att dom ville att jag skulle behålla mina frontplaceringar!! Tre av tränarna hade tittat på repen och tyckt att det sett tillräckligt bra ut ändå!
Det fick mig att växa flera centimeter! :D :D :D
Showday...
Jag åkte och fick axeln dubbeltejpad med både kinesio- & sporttejp hos sjukgymnasten. Jag proppades med förmaningar, tejpade på en nylonstrumpa över hela härligheten (för syns skull) och sen till teatern.
Lite orolig var jag, såklart, men mest glad och beslutsam! Jag hade sett mig själv stå deprimerad bakom scenen och se mina grupper gå ut på scenen, en efter en... utan mig. Men så skulle det inte bli! Jag, min pajade axel och min enarmade dans skulle få stå på scenen. Till och med längst fram.
Det var så mycket mer än jag vågat hoppas på!!! Jag var toklycklig!
På grund av de plötsliga ändringarna i mina korreografier, blev jag lite vimsig och gjorde jag ett par missar under föreställningen... men jag njöt av varje sekund! Efteråt gick jag ut från teatern med adrenalinrus och ett enormt leende!
Nu är det vila, röntgen och muskelövningar tills hösten då dansen drar igång igen! :)
(((bilder och klipp kommer!)))
Hela våren drabbades jag av en irriterande otur; förkylningar, migrän, magsjuka, sträckning i låret och inflammation i foten (!). Med 6 kurser/vecka missade jag därför väldigt många träningar och kom efter. Det var stundvis rätt pinsamt, men jag var envis, och MoD var en enorm morot att inte ge upp.
Så när jag den 14/5 deltog i terminens dansuppvisning på Estraden och dansade mina sju nummer, kände jag mig ändå rätt nöjd över att jag öht stod där.
Tyvärr grusades glädjen till svart natt under sjunde numret, då jag kände hur min högra axel knäckte till och inte gick att röra. Den hoppade ur led!! Fem dagar innan Magic of Dance...!! Tack vare en snäll mamma -och räddande ängel- vid namn Kristin Boogh, kom min axel på plats inom en minut. Men chanserna att vara med på MoD var minimala...
Det blev inte en så munter helg!
På måndagen gick jag till hälsocentralen...
Läkaren: "Det är bara att köra!". (Ååååh JAAA! tänkte jag).
Tre timmar senare...
Sjukgymnasten: "Ingen kan stoppa dig från något, men du vill kanske ha en fungerande axel senare i livet också? Bäst är om du håller den stilla i 14 dagar". Jag fick inte föra hand eller armbåge bakom ryggen och absolut inte göra något med kraft eller hastighet.
"Okej, det får bli dans med en arm" tänkte jag. "Jag SKA vara med!!!".
Precis efter olyckan hade jag meddelats att jag skulle flyttas bak i grupperna, om jag bestämde mig för att vara med på MoD och inte kunde använda båda armarna. Under genrepet fick jag, till min stora förvåning, beskedet att dom ville att jag skulle behålla mina frontplaceringar!! Tre av tränarna hade tittat på repen och tyckt att det sett tillräckligt bra ut ändå!
Det fick mig att växa flera centimeter! :D :D :D
Showday...
Jag åkte och fick axeln dubbeltejpad med både kinesio- & sporttejp hos sjukgymnasten. Jag proppades med förmaningar, tejpade på en nylonstrumpa över hela härligheten (för syns skull) och sen till teatern.
Lite orolig var jag, såklart, men mest glad och beslutsam! Jag hade sett mig själv stå deprimerad bakom scenen och se mina grupper gå ut på scenen, en efter en... utan mig. Men så skulle det inte bli! Jag, min pajade axel och min enarmade dans skulle få stå på scenen. Till och med längst fram.
Det var så mycket mer än jag vågat hoppas på!!! Jag var toklycklig!
På grund av de plötsliga ändringarna i mina korreografier, blev jag lite vimsig och gjorde jag ett par missar under föreställningen... men jag njöt av varje sekund! Efteråt gick jag ut från teatern med adrenalinrus och ett enormt leende!
Nu är det vila, röntgen och muskelövningar tills hösten då dansen drar igång igen! :)
(((bilder och klipp kommer!)))
Kommentarer
Trackback
