Synd om mig. Melodifestivalen.
Ingen kul dag! Det är synd om mig, kan jag tala om! Så det så.
Den ena orsaken kan jag säga, men inte den andra -än!
Wille m.m. flög från Arlanda idag.
Jag är i för sig den som, efter mycket om och men, övertalade Wille att överhuvudtaget åka med på den resan. (Efter den lilla besvikelsen tidigare sa han nämligen att han inte ens ville veta av, se eller åka någonstans med vederbörande. Så det är kanon att han åkte!).
MEN.. JAG HADE VELAT ÅKA MED!!!
Så idag har jag gått och tyckt synd om mig själv.
Tittade lite på Melodifestivalen, och har i och med det hittat min favorit för i år. Jag brukar ofta behöva några "lyssningar" för att uppskatta en låt.. men nåt med Eric Saade - Manboy tilltalade mig direkt.
Okej okej... att han var en väldigt yummi liten gosse hjälpte ju såklart sjuhelvetes mycket! ;) Och nej, det är inte barnarov. Wille är ju faktiskt 89:a, och hoppet ner till 90:a är ju knappt märkbart! :P höhö.
Nu i efterhand tittade jag på intervjun med Eric och Andreas, som tydligen också gått vidare, (jag stängde av TV:n efter att Erik röstats fram). Va gullig den här Eric verkar! Jag gillar verkligen folk som blir sådär äkta sprudlande sprattelgubbe-glada! Sådär så att dom inte kan kontrollera sig riktigt, för att dom blir SÅ glada! Ler konstant, säger och gör lite halvknasiga saker. Så roligt att vissa tillåter sig att verkligen leva ut glädjen. Jag menar, karln hällde vatten över sig när han gick vidare, och han ser ut och pratar och beter sig som ett barn på julafton under intervjun efteråt. Det är ju Underbart!
På samma sätt köper jag inte när folk står helt samlade och lugnt säger att "det här är otroligt! Bästa i mitt liv". Det är fjantigt! "Vuxet", "proffesionellt".. jag kallar det tråkigt!
Kalla mig liten 14-åring eller vad ni vill.. denna Eric har helt klart hamnat på min "Me Like"-lista.
Den ena orsaken kan jag säga, men inte den andra -än!
Wille m.m. flög från Arlanda idag.
Jag är i för sig den som, efter mycket om och men, övertalade Wille att överhuvudtaget åka med på den resan. (Efter den lilla besvikelsen tidigare sa han nämligen att han inte ens ville veta av, se eller åka någonstans med vederbörande. Så det är kanon att han åkte!).
MEN.. JAG HADE VELAT ÅKA MED!!!
Så idag har jag gått och tyckt synd om mig själv.
Tittade lite på Melodifestivalen, och har i och med det hittat min favorit för i år. Jag brukar ofta behöva några "lyssningar" för att uppskatta en låt.. men nåt med Eric Saade - Manboy tilltalade mig direkt.
Okej okej... att han var en väldigt yummi liten gosse hjälpte ju såklart sjuhelvetes mycket! ;) Och nej, det är inte barnarov. Wille är ju faktiskt 89:a, och hoppet ner till 90:a är ju knappt märkbart! :P höhö.
Nu i efterhand tittade jag på intervjun med Eric och Andreas, som tydligen också gått vidare, (jag stängde av TV:n efter att Erik röstats fram). Va gullig den här Eric verkar! Jag gillar verkligen folk som blir sådär äkta sprudlande sprattelgubbe-glada! Sådär så att dom inte kan kontrollera sig riktigt, för att dom blir SÅ glada! Ler konstant, säger och gör lite halvknasiga saker. Så roligt att vissa tillåter sig att verkligen leva ut glädjen. Jag menar, karln hällde vatten över sig när han gick vidare, och han ser ut och pratar och beter sig som ett barn på julafton under intervjun efteråt. Det är ju Underbart!
På samma sätt köper jag inte när folk står helt samlade och lugnt säger att "det här är otroligt! Bästa i mitt liv". Det är fjantigt! "Vuxet", "proffesionellt".. jag kallar det tråkigt!
Kalla mig liten 14-åring eller vad ni vill.. denna Eric har helt klart hamnat på min "Me Like"-lista.
Kommentarer
Trackback
