Åska.
Åh vad jag älskar åskväder.
När det dundrar, blixtrar och regnet fullkomligen öser ner.
I kväll blir det bio med Johannes, Lillasyster o Stefan --> Mamma Mia! :)
Måste säga att jag saknar dom! -efter att inte ha träffat dom på en vecka.
Tack vännen!
Jag vet att du finns där :) och det hjälper mig tillräckligt.
Tycker om dig så mycket, systra mi! <3
När det dundrar, blixtrar och regnet fullkomligen öser ner.
Då myser det i magen på mig! :)
I kväll blir det bio med Johannes, Lillasyster o Stefan --> Mamma Mia! :)
Måste säga att jag saknar dom! -efter att inte ha träffat dom på en vecka.
Tack vännen!
Jag vet att du finns där :) och det hjälper mig tillräckligt.
Tycker om dig så mycket, systra mi! <3
En ny smäll.
När man äntligen skrapat ihop sig själv och börjat få lite sans och balans igen... då kommer en ny smäll!
En smäll jag hoppats, trott, aldrig någonsin skulle träffa mig. Jag har inte fattat det än. Vill inte.
Vill-verkligen-inte! Det GÅR INTE! Jag KAN INTE! VILL INTE!! V-Ä-G-R-A-R A-C-C-E-P-T-E-R-A!!
VÄGRAR!!
Jag hade verkligen behövt dig nu...
...men du bryr dig inte, och jag tänker inte besvära.
Nåt roligare: Jag kom in på Hälsopedagog i höst också. Det är kul när man kommer in på allt man sökt, men jag kommer tacka nej till det. Till Bollnäs också. Jag har andra planer. Snart flyttar jag..
En smäll jag hoppats, trott, aldrig någonsin skulle träffa mig. Jag har inte fattat det än. Vill inte.
Vill-verkligen-inte! Det GÅR INTE! Jag KAN INTE! VILL INTE!! V-Ä-G-R-A-R A-C-C-E-P-T-E-R-A!!
VÄGRAR!!
Det känns så overkligt...
-och jag önskar att det var det!
-och jag önskar att det var det!
Jag hade verkligen behövt dig nu...
...men du bryr dig inte, och jag tänker inte besvära.
Nåt roligare: Jag kom in på Hälsopedagog i höst också. Det är kul när man kommer in på allt man sökt, men jag kommer tacka nej till det. Till Bollnäs också. Jag har andra planer. Snart flyttar jag..
Back.
I'm back! =)
-I think?
-I think?
Firren!
Jag saknar dig så mycket så jag går i bitar snart!
Saknar min bästis!
(Eller som Lollo tyckte: min Tvilling ;D)
Oavsett hur än läget är/blir, så vill jag att du ska veta att..
Jag finns här för dig fortfarande!
Tveklöst.
Precis som förr.. som det varit så länge jag känt dig...
När som helst. Oavsett tid på dygnet. Oavsett vad jag gör. Oavsett vad det gäller. Du får fortfarande komma förbi mitt i natten, avbryta mitt under tentaplugg, ringa 20 ggr på en dag. När som helst.
Sent, tidigt, viktigt eller småprat...
Behöver du mig, då finns jag här!
Det har inte ändrats!
Saknar min bästis!
(Eller som Lollo tyckte: min Tvilling ;D)
Oavsett hur än läget är/blir, så vill jag att du ska veta att..
Jag finns här för dig fortfarande!
Tveklöst.
Precis som förr.. som det varit så länge jag känt dig...
När som helst. Oavsett tid på dygnet. Oavsett vad jag gör. Oavsett vad det gäller. Du får fortfarande komma förbi mitt i natten, avbryta mitt under tentaplugg, ringa 20 ggr på en dag. När som helst.
Sent, tidigt, viktigt eller småprat...
Behöver du mig, då finns jag här!
Det har inte ändrats!
Jodå
Bättre!
Inte mycket, men lite!
Inte mycket, men lite!
Hade det egentligen kunnat vara mycket sämre? :S
Jag är inte som jag vill vara än, men jag gör vad jag kan. Jobbar på det. Men framstegen som gjorts är bättre än ingenting iaf.. jag äter som vanligt igen (extremt skönt!!), det börjar komma lite liv i den här kroppen igen och saker o ting börjar bli åtminstone lite intressant igen! Älskar framsteg, även om det går långsamt och innehåller bakslag. Men det får man räkna med.
Sakta men säkert :) och jag försöker verkligen. Gillar inte att må såhär.
Var ute och sprang idag. Det ska ju ge endorfiner. Tänkte att det kanske får mig att vakna till liv på nåt sätt. Så hit med dom! Borde ha en massa energi i kroppen. Jag vet inte. Jag känner inte. Jag känner ingenting. Är liksom ständigt bortdomnad och avmattad i känslorna. Lyckan kommer inte fram. Och jag har denna stora bubbla i magen som ligger och trycker och som vägrar försvinna. Den har krympt
Jag ska dit jag var innan, that's it!
Britney Spears - Break The Ice är faktiskt bra!
Tragiskt
Jag tar en dag i taget..
Så illa?
Jepp, tragiskt nog..
Så illa?
Jepp, tragiskt nog..
JAG LITADE PÅ DIG!!!!!!!!!
Allt som gick så otroligt bra... livet lekte.
Varför fick det inte fortsätta så?
Nej, för det är mig det gäller. Då är det så...
Förlåt för mitt egendomliga humör igår!
"Du är inte dig själv." sa nån igår. Sött av dig att fråga. Hm. Nää, det kanske stämmer... men jag blir nog, i sinom tid :) Det brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt.
Jag har svårt att lita på folk. Jag klamrar mig fast vid skeptismen och det tar lång tid att få mig att släppa.. men det kommer. Så småningom. När det jag väl släpper är jag sårbar, det är jag medveten om, men då litar jag på personen.
- Okej, detta är vad som hänt...
Jag var skeptisk. Livrädd. Vågade inte. Men efterhand kom tilliten.. personen fanns ju där, tveklöst, och gick ingenstans, oavsett vad jag sa eller gjorde. Brydde sig verkligen, var sig själv, ärligt och enkelt :) Det tog tid och velande, men jo, det gick ju bra att släppa taget.... och det kändes bra.
Sen bara några dagar efter överstående sms, från ingenstans, ändrades saker. Jag fattade inte vad eller hur. ALLT ändrades! Mina ben sparkades undan och jag föll handlöst och slog i marken....
Trots min försiktighet, mitt tvekande, slutade det i alla fall på det sättet jag varit rädd för...
Jag hade försökt vara avvaktande, förvarna mig själv hela tiden.. men hur länge ska man hålla på så? Man måste ju våga...
Jag VILL lita på folk! Det är jobbigt att jag har så svårt för det. Men vad kan jag annat göra, när det ändå bara blir såhär?
Det kom så otroligt oväntat. Och det svider så förbannat...
Aldrig mått bättre . . .
Varför fick det inte fortsätta så?
Nej, för det är mig det gäller. Då är det så...
Jag orkar inte bry mig. Jag vill inte bry mig. Det tar bara energi och kör ner humöret i botten. Men lik förbannat gör jag det. Jag är skapt sån. Sån är jag.
Förlåt för mitt egendomliga humör igår!
"Du är inte dig själv." sa nån igår. Sött av dig att fråga. Hm. Nää, det kanske stämmer... men jag blir nog, i sinom tid :) Det brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt.
Okej, Nej... jag mår inte riktigt som jag ska. och ja, jag har gått ner i vikt. -men det är ingenting som varit ett dugg meningen. Jag känner mig fast, övergiven, panikartad, vissen, sprudlande glad och helt likgiltig. Jag har humörsvängningar och känslosvall hit och dit i en salig fart. Ena stunden känner jag mig på ett sätt, nästa stunden på ett annat.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Allt jag gör blir fel.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Allt jag gör blir fel.
Jag har svårt att lita på folk. Jag klamrar mig fast vid skeptismen och det tar lång tid att få mig att släppa.. men det kommer. Så småningom. När det jag väl släpper är jag sårbar, det är jag medveten om, men då litar jag på personen.
- Okej, detta är vad som hänt...
Jag var skeptisk. Livrädd. Vågade inte. Men efterhand kom tilliten.. personen fanns ju där, tveklöst, och gick ingenstans, oavsett vad jag sa eller gjorde. Brydde sig verkligen, var sig själv, ärligt och enkelt :) Det tog tid och velande, men jo, det gick ju bra att släppa taget.... och det kändes bra.
"Vi skulle nog kunna prata om de och kanske kunna lösa de och gå vidare. De känns som om vi är ganska lika :) som om inget kan komma emellan oss :D
du behöver inte vara orolig :)"
Jag instämde! :) Ja, så kändes det verkligen. Nej, jag var faktiskt inte orolig!du behöver inte vara orolig :)"
Sen bara några dagar efter överstående sms, från ingenstans, ändrades saker. Jag fattade inte vad eller hur. ALLT ändrades! Mina ben sparkades undan och jag föll handlöst och slog i marken....
Trots min försiktighet, mitt tvekande, slutade det i alla fall på det sättet jag varit rädd för...
Jag hade försökt vara avvaktande, förvarna mig själv hela tiden.. men hur länge ska man hålla på så? Man måste ju våga...
Jag VILL lita på folk! Det är jobbigt att jag har så svårt för det. Men vad kan jag annat göra, när det ändå bara blir såhär?
Det kom så otroligt oväntat. Och det svider så förbannat...
JAG LITADE PÅ DIG!!!!!!!!
Va otäckt personligt detta blev...
Jag raderar det nog om en timme...
Aldrig mått bättre . . .
Svacka
Tror jag är i en liten svacka...!
Well.. that's life. antar jag.
Jag är less på det här...
Känner mig som en naiv byrålåda!
Well.. that's life. antar jag.
Jag är less på det här...
Känner mig som en naiv byrålåda!
Självinsikt (lite iaf)...
Jag tror jag kan vara lite överdramatisk ibland :S
Jag tror jag har en tendens att förstora upp saker.. saker som egentligen inte är så farliga, samtidigt som jag har noll tålamod...!! -Det ska gå att fixa direkt!
Detta funkar ju dock inte jämt.... Allt kan inte fixas direkt! Vissa saker kräver endast en sak: tid. (-inte helt enkelt att kombinera med otålighet ;P).
Då kan såna här egenskaper leda till att allt blir 100 gånger värre istället, helt i onödan. Och ju mer man gör, ju mer fel blir det.
Hade man låtit det vara ett tag istället, då hade det kanske löst sig av sig själv... eller i alla fall på ett mycket snabbare och enklare sätt.
Jag tror att jag tycker att det booorde gå att fixa... på nåt sätt. Om man bara gör rätt, då så...
"Men om jag säger/gör såhär istället, då kanske det blir bra nu...!!".
Eller..
"Okej, ska låta bli nu..!" Det går 10 min. "Nu har jag gjort det i en timme.. nu hör jag av mig...."
- - - Hm.. inte riktigt så det funkar!
I efterhand hade det kanske visat sig, att det hade varit bäst att bara tagit det lugnt och låtit tiden ta hand om det..!
När det är jag själv som vill vara ifred, då är det helt logiskt för mig att vissa saker tar tid.. det kan krävas dagar, veckor. Det är olika. MEEN jag tror jag Kan ha en smula svårt att fatta att andra människor också kan vara så.
Folk ska ha tålamod med mig.. men själv har jag tålamod som en 5-åring! :S
Men man lär så länge man lever..
Och jag försöker verkligen lära mig :)
Jag tror jag har en tendens att förstora upp saker.. saker som egentligen inte är så farliga, samtidigt som jag har noll tålamod...!! -Det ska gå att fixa direkt!
Detta funkar ju dock inte jämt.... Allt kan inte fixas direkt! Vissa saker kräver endast en sak: tid. (-inte helt enkelt att kombinera med otålighet ;P).
Då kan såna här egenskaper leda till att allt blir 100 gånger värre istället, helt i onödan. Och ju mer man gör, ju mer fel blir det.
Hade man låtit det vara ett tag istället, då hade det kanske löst sig av sig själv... eller i alla fall på ett mycket snabbare och enklare sätt.
Jag tror att jag tycker att det booorde gå att fixa... på nåt sätt. Om man bara gör rätt, då så...
"Men om jag säger/gör såhär istället, då kanske det blir bra nu...!!".
Eller..
"Okej, ska låta bli nu..!" Det går 10 min. "Nu har jag gjort det i en timme.. nu hör jag av mig...."
- - - Hm.. inte riktigt så det funkar!
I efterhand hade det kanske visat sig, att det hade varit bäst att bara tagit det lugnt och låtit tiden ta hand om det..!
När det är jag själv som vill vara ifred, då är det helt logiskt för mig att vissa saker tar tid.. det kan krävas dagar, veckor. Det är olika. MEEN jag tror jag Kan ha en smula svårt att fatta att andra människor också kan vara så.
Folk ska ha tålamod med mig.. men själv har jag tålamod som en 5-åring! :S
Men man lär så länge man lever..
Och jag försöker verkligen lära mig :)
Är jag?
Är jag barnsligt naiv?
Jag är i alla fall grundligt förvirrad :(
-och en smula livrädd..
-och en smula livrädd..
GLÄÄÄÄÄ!
Jag officiellt avskyr detta!!!
Skoltrött! :(
I alla fall när det gäller sådant som jag inte är ett skit intresserad av.
För lite mer än två veckor sen tog jag mig inte i kragen och satte mig och pluggade i tid inför fysiktentan. Reultatet blev att jag fick min första underkänt-tenta... så på lördag har jag omtenta. Blä. Jag avskyr ämnet. Inga ambitioner ALLS!! Stackars mig..
Okej.. jag avskyr ämnet.. men så kan det vara. Men det värsta är att jag har Kemi-tenta på MÅNDAG!! Två dagar efter fysiken. Lycka till, Maria!
Jag kommer inte hitta nån energi till att plugga till nån av dom..
... jag kommer bli kuggad...
... jag kommer inte klara basåret...
... jag kommer ha bristande studieresultat...
... jag kommer inte kunna gå musikteater i höst som jag vill, eftersom jag inte kommer få låna från csn!
Starkt, damen! Starkt!
Tekniskt basår = dum idé! Jobbig idé!
Skoltrött! :(
I alla fall när det gäller sådant som jag inte är ett skit intresserad av.
För lite mer än två veckor sen tog jag mig inte i kragen och satte mig och pluggade i tid inför fysiktentan. Reultatet blev att jag fick min första underkänt-tenta... så på lördag har jag omtenta. Blä. Jag avskyr ämnet. Inga ambitioner ALLS!! Stackars mig..
Okej.. jag avskyr ämnet.. men så kan det vara. Men det värsta är att jag har Kemi-tenta på MÅNDAG!! Två dagar efter fysiken. Lycka till, Maria!
Jag kommer inte hitta nån energi till att plugga till nån av dom..
... jag kommer bli kuggad...
... jag kommer inte klara basåret...
... jag kommer ha bristande studieresultat...
... jag kommer inte kunna gå musikteater i höst som jag vill, eftersom jag inte kommer få låna från csn!
Starkt, damen! Starkt!
Tekniskt basår = dum idé! Jobbig idé!
En bit av mig...
En bit av mitt hjärta har ramlat bort...
Tappat sitt fäste. Är vilsen.
Det gör ont...
Det är besvikelse, det är sanning, det är maktlöshet, det är svek, det är insikt, det är önskan om saker som inte skulle ha hänt men även saker som skulle hänt, det är............... det är inte kul!
Fråga inte. Jag vill bara få det ur mig.
Det är tillfälligt. Jag repar mig snart... det gör jag alltid!
Tappat sitt fäste. Är vilsen.
Det gör ont...
Det är besvikelse, det är sanning, det är maktlöshet, det är svek, det är insikt, det är önskan om saker som inte skulle ha hänt men även saker som skulle hänt, det är............... det är inte kul!
Fråga inte. Jag vill bara få det ur mig.
Det är tillfälligt. Jag repar mig snart... det gör jag alltid!
Jag kan inte rå för hur jag känner. Förlåt!
Det gör mig ont att se dig såhär, men Jag finns här tveklöst för Dig ändå.
Det vet du.
Det vet du.
Soppatorsk!
Personlig soppatorsk..!
All energi har runnit av mig.
Klockan är snart fyra och jag har fortfarande inte haft viljan eller orken att kliva upp ur sängen... jo, för att hämta lite frukost.. men det var allt. Ingenting känner jag för att göra. Nada. Låter bara tiden gå. Känner mig bara förvirrad, ensam o kraftlös...! Att det kan vara så jobbigt att få höra så bra saker om sig själv.
Men det är bara att konstatera att Det kanske inte är min tid just nu...
Foto: okänd
På ett sätt fattar jag inte hur det du sa kunde vara en sån väldig överraskning för mig (för så ologiskt var det ju ändå inte, även om jag själv inte tänkt i de banorna)... -men det var det! och det fick mig själv att tänka på hur det ligger till för min egen del. Svaret överraskade mig, och sen var det kört. Allt annat som du också sagt fick en helt annan betydelse..
Det är som sagt inget jag funderat på, och alltså inte hunnit tänka över eller bearbetat på nåt sätt...
Så först det du sa -pang. Sen var det min egen överraskning -pang nr2. Så överrumplande! Så nu sitter jag här handfallen och kraftlös. Och det finns ju inget jag kan göra åt saken!?
Hade du ingenting sagt hade jag kanske inte suttit såhär nu... men då hade jag inte vetat om det. och jag är ändå glad att du sa det. Det var värmde att höra.
Japp, det är helt klart värt det!
Men ändå...
All energi har runnit av mig.
Klockan är snart fyra och jag har fortfarande inte haft viljan eller orken att kliva upp ur sängen... jo, för att hämta lite frukost.. men det var allt. Ingenting känner jag för att göra. Nada. Låter bara tiden gå. Känner mig bara förvirrad, ensam o kraftlös...! Att det kan vara så jobbigt att få höra så bra saker om sig själv.
Men det är bara att konstatera att Det kanske inte är min tid just nu...
Foto: okänd
På ett sätt fattar jag inte hur det du sa kunde vara en sån väldig överraskning för mig (för så ologiskt var det ju ändå inte, även om jag själv inte tänkt i de banorna)... -men det var det! och det fick mig själv att tänka på hur det ligger till för min egen del. Svaret överraskade mig, och sen var det kört. Allt annat som du också sagt fick en helt annan betydelse..
Det är som sagt inget jag funderat på, och alltså inte hunnit tänka över eller bearbetat på nåt sätt...
Så först det du sa -pang. Sen var det min egen överraskning -pang nr2. Så överrumplande! Så nu sitter jag här handfallen och kraftlös. Och det finns ju inget jag kan göra åt saken!?
Hade du ingenting sagt hade jag kanske inte suttit såhär nu... men då hade jag inte vetat om det. och jag är ändå glad att du sa det. Det var värmde att höra.
Japp, det är helt klart värt det!
Men ändå...
Trasig
Hade jag pengar skulle jag sticka... bara dra iväg. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Just nu går det inte så bra!!!!
...och det gjorde det inte igår heller. Vi skulle ut på krogen. När jag åkte hemifrån kände jag mig kalaspigg. Taggad och på rackarunge-humör! :) ......men sedan svängde det kraftigt! Du kan ju inte rå för det... ingenting varken du eller jag kan göra åt. Det bara är som det är. Undvika det skulle inte göra någonting bättre... jag måste bara hitta ett sätt att klara av det. Det SKA gå!
Jag försökte hålla minen, det gjorde jag verkligen!!! men det gick inte. Plötsligt brast det och jag lyckades inte komma iväg. "Jag har aldrig sett dig ledsen förut!" sa Alex. Det är inte ofta som smärtan kommer fram på utsidan på mig, men de väldigt få gånger de gör det, då vill jag helst gå undan. tycker inte om när folk ser mig så. en del av mig som jag helst har för mig själv. Nu hann jag inte iväg. men det är så det är. Det kommer ofta och plötsligt den senaste tiden!!
Jag kan inte minnas när jag senast såg mig själv såhär. Inte under måånga många år i alla fall.
Jag ville bara springa iväg, försvinna! men att vandra iväg en lördagsnatt är inte klokt så jag följde med strömmen till Jackpot. Där gjorde jag en kraftansträngning, blev ihälld 3 shots på fem minuter och direkt till Hang Loose. Sedan vet jag inte vart jag var någonstans de kommande två timmarna.. men någonstans smärtfritt var det iallafall! jag dansade som aldrig förr och jag brydde mig om någonting. Även om det inte var så långvarigt så var det underbart!!
De andra skulle på efterfest hos en klasskompis till Alex efter krogen, men jag tackade nej. Jag ville bara hem, kura ihop mig i sängen och somna ifrån dagen. Oftast brukar jag vakna med ett annat humör än det jag somnade i...... men jag kan inte påstå att jag är speciellt pigg idag heller!
Kan man kalla detta lycklig? :(
En sak måste också klargöras, så att det inte blir nåt onödigt strunt-snack!
Jag har sen lite drygt en vecka tillbaka fått en ny bekantskap!! En väldigt go prick, men vi är inte intresserade av varandra! Han är på precis samma ställe som jag är.... han saknar också någon. Det är nästan 50% av det vi pratar om. Vi är inte intresserade av några andra.... och då alltså inte av varandra heller! Så allt annat prat kan upphöra NU!
...och det gjorde det inte igår heller. Vi skulle ut på krogen. När jag åkte hemifrån kände jag mig kalaspigg. Taggad och på rackarunge-humör! :) ......men sedan svängde det kraftigt! Du kan ju inte rå för det... ingenting varken du eller jag kan göra åt. Det bara är som det är. Undvika det skulle inte göra någonting bättre... jag måste bara hitta ett sätt att klara av det. Det SKA gå!
Jag försökte hålla minen, det gjorde jag verkligen!!! men det gick inte. Plötsligt brast det och jag lyckades inte komma iväg. "Jag har aldrig sett dig ledsen förut!" sa Alex. Det är inte ofta som smärtan kommer fram på utsidan på mig, men de väldigt få gånger de gör det, då vill jag helst gå undan. tycker inte om när folk ser mig så. en del av mig som jag helst har för mig själv. Nu hann jag inte iväg. men det är så det är. Det kommer ofta och plötsligt den senaste tiden!!
Jag kan inte minnas när jag senast såg mig själv såhär. Inte under måånga många år i alla fall.
Jag ville bara springa iväg, försvinna! men att vandra iväg en lördagsnatt är inte klokt så jag följde med strömmen till Jackpot. Där gjorde jag en kraftansträngning, blev ihälld 3 shots på fem minuter och direkt till Hang Loose. Sedan vet jag inte vart jag var någonstans de kommande två timmarna.. men någonstans smärtfritt var det iallafall! jag dansade som aldrig förr och jag brydde mig om någonting. Även om det inte var så långvarigt så var det underbart!!
De andra skulle på efterfest hos en klasskompis till Alex efter krogen, men jag tackade nej. Jag ville bara hem, kura ihop mig i sängen och somna ifrån dagen. Oftast brukar jag vakna med ett annat humör än det jag somnade i...... men jag kan inte påstå att jag är speciellt pigg idag heller!
Kan man kalla detta lycklig? :(
En sak måste också klargöras, så att det inte blir nåt onödigt strunt-snack!
Jag har sen lite drygt en vecka tillbaka fått en ny bekantskap!! En väldigt go prick, men vi är inte intresserade av varandra! Han är på precis samma ställe som jag är.... han saknar också någon. Det är nästan 50% av det vi pratar om. Vi är inte intresserade av några andra.... och då alltså inte av varandra heller! Så allt annat prat kan upphöra NU!
"Det gör för ont"
"Det gör för ont!" sa du. Sött, antar jag, men det låter inte mycket i mina öron!... inte just nu i alla fall! Folk säger så mycket... snacka är så lätt att göra! Men det måste finnas nåt som gör att man kan tro på orden också!
"Var stark! Var stark! Var stark!...". Åt helvete! Nu vill jag bara sticka iväg....
- Ja, vad har du gjort......
Jag antar att du har tänkt igenom det här ordentligt och att du verkligen vet vad det är du gör...!
Kan du stå fär det också.....?
Kan du stå fär det också.....?
"Var stark! Var stark! Var stark!...". Åt helvete! Nu vill jag bara sticka iväg....
Jag fattar det inte...!
- Ja, vad har du gjort......
