JAG LITADE PÅ DIG!!!!!!!!!
Allt som gick så otroligt bra... livet lekte.
Varför fick det inte fortsätta så?
Nej, för det är mig det gäller. Då är det så...
Förlåt för mitt egendomliga humör igår!
"Du är inte dig själv." sa nån igår. Sött av dig att fråga. Hm. Nää, det kanske stämmer... men jag blir nog, i sinom tid :) Det brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt.
Jag har svårt att lita på folk. Jag klamrar mig fast vid skeptismen och det tar lång tid att få mig att släppa.. men det kommer. Så småningom. När det jag väl släpper är jag sårbar, det är jag medveten om, men då litar jag på personen.
- Okej, detta är vad som hänt...
Jag var skeptisk. Livrädd. Vågade inte. Men efterhand kom tilliten.. personen fanns ju där, tveklöst, och gick ingenstans, oavsett vad jag sa eller gjorde. Brydde sig verkligen, var sig själv, ärligt och enkelt :) Det tog tid och velande, men jo, det gick ju bra att släppa taget.... och det kändes bra.
Sen bara några dagar efter överstående sms, från ingenstans, ändrades saker. Jag fattade inte vad eller hur. ALLT ändrades! Mina ben sparkades undan och jag föll handlöst och slog i marken....
Trots min försiktighet, mitt tvekande, slutade det i alla fall på det sättet jag varit rädd för...
Jag hade försökt vara avvaktande, förvarna mig själv hela tiden.. men hur länge ska man hålla på så? Man måste ju våga...
Jag VILL lita på folk! Det är jobbigt att jag har så svårt för det. Men vad kan jag annat göra, när det ändå bara blir såhär?
Det kom så otroligt oväntat. Och det svider så förbannat...
Aldrig mått bättre . . .
Varför fick det inte fortsätta så?
Nej, för det är mig det gäller. Då är det så...
Jag orkar inte bry mig. Jag vill inte bry mig. Det tar bara energi och kör ner humöret i botten. Men lik förbannat gör jag det. Jag är skapt sån. Sån är jag.
Förlåt för mitt egendomliga humör igår!
"Du är inte dig själv." sa nån igår. Sött av dig att fråga. Hm. Nää, det kanske stämmer... men jag blir nog, i sinom tid :) Det brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt.
Okej, Nej... jag mår inte riktigt som jag ska. och ja, jag har gått ner i vikt. -men det är ingenting som varit ett dugg meningen. Jag känner mig fast, övergiven, panikartad, vissen, sprudlande glad och helt likgiltig. Jag har humörsvängningar och känslosvall hit och dit i en salig fart. Ena stunden känner jag mig på ett sätt, nästa stunden på ett annat.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Allt jag gör blir fel.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Allt jag gör blir fel.
Jag har svårt att lita på folk. Jag klamrar mig fast vid skeptismen och det tar lång tid att få mig att släppa.. men det kommer. Så småningom. När det jag väl släpper är jag sårbar, det är jag medveten om, men då litar jag på personen.
- Okej, detta är vad som hänt...
Jag var skeptisk. Livrädd. Vågade inte. Men efterhand kom tilliten.. personen fanns ju där, tveklöst, och gick ingenstans, oavsett vad jag sa eller gjorde. Brydde sig verkligen, var sig själv, ärligt och enkelt :) Det tog tid och velande, men jo, det gick ju bra att släppa taget.... och det kändes bra.
"Vi skulle nog kunna prata om de och kanske kunna lösa de och gå vidare. De känns som om vi är ganska lika :) som om inget kan komma emellan oss :D
du behöver inte vara orolig :)"
Jag instämde! :) Ja, så kändes det verkligen. Nej, jag var faktiskt inte orolig!du behöver inte vara orolig :)"
Sen bara några dagar efter överstående sms, från ingenstans, ändrades saker. Jag fattade inte vad eller hur. ALLT ändrades! Mina ben sparkades undan och jag föll handlöst och slog i marken....
Trots min försiktighet, mitt tvekande, slutade det i alla fall på det sättet jag varit rädd för...
Jag hade försökt vara avvaktande, förvarna mig själv hela tiden.. men hur länge ska man hålla på så? Man måste ju våga...
Jag VILL lita på folk! Det är jobbigt att jag har så svårt för det. Men vad kan jag annat göra, när det ändå bara blir såhär?
Det kom så otroligt oväntat. Och det svider så förbannat...
JAG LITADE PÅ DIG!!!!!!!!
Va otäckt personligt detta blev...
Jag raderar det nog om en timme...
Aldrig mått bättre . . .
Kommentarer
Trackback
