En dag.

Igår följde jag med till radhuset. Medan mamma ringde en massa samtal, gick jag upp.

Övervåningen såg ut som vanligt.
Ända sedan hon började bo på nedervåningen och sedan, mer eller mindre, slutade använda övervåningen, har tiden nästan stått stilla där uppe. Saker som kanske skulle ha ändrats eller bytts ut, om det fortfarande använts dagligen, fanns kvar. Det såg alltså väldigt mycket ut som under den tiden då jag ofta bodde där;

- Hennes rosa trasiga nattlinne med avkapade ärmar, som jag övertagit och som hon ibland försökte få mig att slänga -men jag vägrade.
- Tvålhållaren som mer eller mindre slutade fungera den sista tiden.
- Dubbelsängen som vi sov i och som alltid sköts in mot garderobsväggen, för att jag inte skulle ramla ur sängen på natten.
- Tvättbordet i sovrummet med den lilla ramen med ett kort på mig, som stått där så länge jag kan minnas.
- Gosedjursgrisen med rak knorr och bakåtstrukna öron, som jag alltid brukade utsätta för diverse "behandlingar".
- Badkaret med den knäppa vattenkranen som man behövde undervisning för att använda.
- Jag gick till och med fram och tittade under sängen... Javisst. Där stod bordet med de jättekorta benen som vi varje kväll tog fram för att spela kort och lägga patiens i sängen i hennes säng; hon sittandes vid huvudändan och jag vid fotändan, med bordet mellan oss. Vi använde alltid samma kortlekar; två minilekar med fåglar på -en rosa och en grön(blå?). När det blev dags att släcka lampan ställde vi alltid tillbaka bordet under hennes säng...
(m.m...)


Jag minns hur jag ofta busade och stoppade fågelfrön i hennes blomkrukor. Till en början kunde hon inte förstå varför det började växa ogräs i blomkrukorna inne! Hihi. Det var tacksamma frön att så, för det gav resultat ganska fort.
---
På kvällarna brukade vi sitta på balkongen och äta gröt och se himlen bli orange. Vi tittade också efter svalor för att se om dom flög högt eller lågt, för att gissa morgondagens väder.
---
Vi visste båda hur man sa bacon, men kallade det ändå för "Backoon".
---
Genom att ofta leka med undelaten Jocke, såg jag till lite då och då att få fågelbajs överallt i köket. Fågeln som jag testade att sätta först på mitt eget huvud och sen även Tessies. Tessie blev dock mindre glad när fågeln började rycka pälsstån ur huvudet på henne.
---
Jag hade ofta mina egna lösningar på saker och ting, bland annat behandlade jag hennes finger-böjar-svårigheter genom att bandagera handen (knuten) hårt.
---
En gång blandade jag äppeljuice och rörde lite väl häftigt i glastillbringaren. Jag fick en snäll förmaning som jag viftade bort. Nästa sekund; Krash! Det blev ett hål i tillbringaren och äppeljuicen forsade ut på golvet. Jag sa då, utan att tänka: "Det var där innan!". Detta fick jag höra under lång tid efteråt (senast förra året, om jag inte minns fel).





Det går inte att förstå...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0