Maria

Vänner kommer och går, säger man ju... men jag har inte så lätt för den där "går"-biten. Speciellt en vän saknar jag ofta. Det är snart två år sen, men jag kan inte släppa det.

Vad hände? Två sms.
Hon kom med en kommentar som sårade mig ordentligt och jag gav svar på tal. Det var dumt, väldigt dumt, för efter det har vi inte pratat igen. Hon har inte velat prata med mig. Jag blev sårad, men jag kom över det relativt snabbt.. men jag hade då satt min sista potatis hos henne. Jag har skickat lite hälsningar som påskhälsning, nåt litet brev, men det kommer inget svar. Inga livstecken alls. Det slängdes nog i soporna direkt, oöppnat.
Två sms :(

För någon månad sen såg jag henne utanför bussfönstret i Valbo. Hon var ute och joggade. Det är enda gången jag sett henne på två år. Så konstigt att tänka att ifall hon sett mig då, hade hon nog lika snabbt tittat bort :( Gången innan hade vi pratat, skrattat och kramats hej då. För två år sedan.

Jag vill inte tränga mig på henne för mycket, för kanske vill hon bara glömma mig... och då borde jag kanske respektera det? Men jag kommer aldrig att glömma henne. Visst, hon sårade mig, men alla gör vi misstag.