Maria

Snart är det dags att åka till tågstationen -igen.
Jag har den vanliga motviljan i mig.. jag är humörig, gör ingenting och känner mig samtidigt stressad.
Misstolka inte.. jag gillar Ransäter och folket där.. men jag är färdig med det stället! Ett år räcker gott och väl för mig. Jag klarar inte av att bo sådär. Det är för mycket skokartong över det!! Det är alldeles för isolerat, samtidigt som det inte går att vara ensam där. Det enda alternativet är att stänga in sig på sitt rum, men det blir man ju också knäpp av. Man kan inte röra sig utanför rummet om man vill vara ensam.
Igår när jag skulle möta Karin, gick jag och satte mig på en bänk mitt på torget i solen och bara NJÖT! Jag såg ingen jag kände, ingen noterade något extra att jag satt där.. jag hade aldrig trott att en sån sak skulle ge ett sånt lugn! :)