Petra och Loviza :)

Det var så hutlöst längesen sist att jag faktiskt skäms lite. Vi säger såhär.. det var så länge sen att vi inte kunde komma på när det senast vi sågs, och Loviza kom inte ihåg vem jag var. Dumt. Speciellt som jag trivs så bra där :) Varje gång jag är där har jag så svårt för att komma därifrån. Bättring!

Så stor Loviza blivit också. Bara den saken som att senast jag träffade henne var det treordsmeningar som nästan bara mammsen och pappsen förstod.. nu pratar hon mycket och superbra. Långa meningar och tydligt. (Klyscha på ingående!). Oj, vad tiden går så fort!
Jag har sagt det här förr, men kan säga det igen..

Jag slutar aldrig att imponeras av henne. Hon är så lugn och kärleksfull, varvar seriöst och lek, och hon älskar sin dotter nåt otroligt. Hon bryr sig så mycket utan att för den delen vara ett dugg hönsig. Dottern kommer alltid i första hand. Det här märks, om inte annat, på hur bra ungen verkar må.
Ibland när de busade kom jag på mig själv idag med att stanna till och bara titta på dom -och le.
Personkemi och glass.
Kommentarer
Trackback