Maria

Jag är snart 22 år och är faktiskt stolt över att jag har en liten kanin. Jag älskar denna lilla varelse så mycket att jag nästan spricker!!! Så söt. Så kaxig. Så mysig. Så slö. Så sprallig. Titta på honom när han äter, pussa honom på "kinden" (nedanför ögat), se hans knäppa skutt, höra ett ilsket stamp. Sånt får det att mysa i magen på mig! Gång på gång.

He's stolen my heart!


Det första jag gör varje morgon är att dra upp rullgardinen och tittar ut för att försöka se honom. Det är första titten av många varje dag. Ser jag inte honom på några timmar springer jag ut för att se så att han lever. Även om jag inte vill acceptera det så är han faktiskt fyra år redan och jag är rädd varje dag att det är den sista.
Det finns kaniner som blivit närmare tio år... det har jag som acceptabelt minimum för Diesel! :)