Låt mig berätta en historia...
För några veckor sedan berättade mamma en kort berättelse om några släktingar.
En berättelse som jag tycker att ALLA borde höra och tänka på...
En berättelse som jag tycker att ALLA borde höra och tänka på...
- - -
Det var två bröder.. jag vill inte använda deras rätta namn så jag kallar dom Johan och Karl.Bröderna var jättetajta, och bodde med familjen på en stor och väldigt fin gård. Min mamma visste inte exakt hur, men på något sätt hade det sagts att Johan skulle få ärva gården när föräldrarna dog. Det var bestämt så, och alla var med på det. De andra syskonen skulle köpas ut, och Johan skulle ensam ha gården.
Sen en dag var föräldrarna döda.
Trots bestämmelserna blev Karl då plötsligt förbannad. Han ville plötsligt också ha gården, men han och hans syskon köptes ut, enligt bestämmelserna. Han sa då upp kontakten med Johan och svor att han aldrig skulle sätta sin fot på gården igen.
Åren gick. Johan försökte prata med Karl, men Karl vägrade.
Plötsligt dog Johan. Det kom som en chock för alla. Han var inte gammal, en vanlig medelålders man, och hade inte varit sjuk tidigare.
Folk trodde inte att Karl skulle komma på begravningen, men det gjorde han.
De trodde inte att han skulle vara med på minnesstunden, men det var han.
Inte nog med det... Den som grät allra mest och hejdlösast på begravningen var Karl!
Saknad och ånger så till den milda grad.
Han blev totalt förändrad.. han kom aldrig över sin bror. Ångrade sig livet ut.
- - -
Du vet aldrig när någonting händer någon som står dig nära. Det kan hända idag, imorgon..
eller det kanske redan har hänt...
eller det kanske redan har hänt...
Kommentarer
Postat av: Sandra
Tjenare snygging. Hoppas att du trivs där nere och att det går bra för dig:D
Tänkte höra med dig om du möjligtvis har kemiAlabbarna kvar? Kanske på mailen eller datorn eller så?
pusss
Postat av: Nicole
Ja, visst är den söt.
Det blev officielt den första men sen var det en herre som protesterade mot det datumet. Jag tyckte det var från den 1 oktober men han hade räknat med att vi varit tillsammans redan från den 22 sept. så det blev den 22 som vi sa tillslut. men det var den första jag ringde till er och var lycklig för att då visste jag helt säkert hur det var :P Det är inte så många dagar emellan heller. hade varit annat om det var nån månad. han får som han vill med det här datumet =P trivs du bra där nere som jag inte kommer ihåg namnet då???
Trackback