Maria

Du har en vän som står dig mycket mycket nära. En dag ringer denne och frågar om hjälp med något. Ni ses.. du märker att personen är hängig... liksom urpyst, som luften gått ur en ballong. Sitter du då bara tyst och låtsas som att allt är som vanligt? Personen berättar om att det är lite kämpigt nu... och att denne känner sig som urpyst ballong. Det är mycket som händer och till råga på allt har personen råkats slå sig illa. Det är tydligt att personen är less, tycker lite synd om sig själv, och söker medkänsla. Sätter du dig då och förmanar, och påpekar Allt som du tycker personen inte borde gjort, eller borde göra annorlunda.. plus påpekar att det finns de som faktiskt jobbar dagar i ända med världens enformigaste jobb, och att du inte ska klaga i första taget, för DOM verkligen har anledning att vara trötta?
Ni åker var och en till sitt... personen känner sig ledsen över att du bara kommit med pikar och förmaningar, och skickar det i ett sms till dig och skriver att denne bara ville ha en vänlig och tröstande kram. Tar du då det som väldig kritik, blir sur för det och skickar ett irriterat sms tillbaka? Personen som bara velat uttrycka hur denne kände, blir än mer uppgiven över att nu endast lyckats med att irritera dig... men säger inget.

Du får ett sms från personen någon dag senare, där personen frågar om du kanske vill komma förbi under dagen och säga hej. Ett tag senare ringer personen. Denne låter glad, men det hörs igenom att det är nåt som fortfarande tynger. Personen kommer in på ett ganska allvarligt ämne. Du hör vad personen säger, men lyssnar du verkligen?! Är du intresserad av vad personen har att säga, eller lyssnar du lite halvt, och funderar på annat på samma gång.. som till exempel att smöret är slut? Du kanske till och med avbryter personen, för att meddela det -att smöret är slut, och att du måste köpa nytt? Även om du i början av samtalet inte märkt att personen var lite hängig, så säger personen faktiskt det en stund senare. Säger det nästan öppet att denne känner sig ensam och behöver nån (mellan raderna -> DIG! Låtsats du då som att du inte förstår den sista vinken?). Ni lägger på. Låtsas du som att inget var utöver det vanliga? Skickar du ett försenat svar på smset till personen i form av endast ett kort "kanske senare", och fortsätter med det du höll på med när personen ringde? Struntar du i att höra av dig på hela dagen och sedan hittar på nåt kul med några andra kompisar på kvällen? Personen tänker du inte på... eller så orkar du helt enkelt inte..?

Någon dag senare får du sms från personen som rätt och slätt frågar varför du struntat i denne. Låtsas du då som att du ju inte aaalls uppfattat att det skulle varit nåt? Eller kanske att du näää visst inte alls struntat i denne? Du kanske även säger att du tycker att personen kunde åkt till dig.. varför skulle du kommit till denne?
Ja personen instämmer om att möjligheten att ha åkt till dig hade funnits.. men var det konstigt att denne inte ville det, inte kände sig vidare viktigt när inte ens du hört av dig, eller inte ens gett en kram när personen öppet varit dyster, eller sagt ett tröstande ord när personen sagt att denne kände sig ensam? Sen att personen inte hade kunnat komma till dig under dagtid på grund av rådande omständigheter, var en annan sak... men det tänkte du inte heller på. Det hade du inte noterat att personen pratat om.
Personen ville att du skulle bry dig. Behövde någon som brydde sig om Denne. Visa att denne var någon viktig, någon som man skulle kunna göra mycket för för att denne ska må bra. "Hur är det?" "Hur går det?" "Vill du att jag ska komma till dig?".. frågor av ren välvilja och jag-bryr-mig-om-dig, eller snälla saker "Vad duktig du är" "Jag tycker du gör det bra!" "Kämpa på!". Sådana saker hade gjort mycket, men det fick personen inte.

När du får veta detta..... blir du kanske då irriterad och bestämmer dig för att helt blankt skita i personen?