Maria

Igår frågade Lina R (I vårat hus har vi 4 st "Lina".. FYRA!) om jag hade lust att hänga med henne och ta bussen till affären (ligger i Munkfors 1,2 mil härifrån).
Jag behövde inget från affären, och kände mig snål för buss...

Då föreslår JAG att vi ska cykla till Munkfors . . .  1,2 mil!!
(Vad tog åt mig? -Jag som är TOTALT otränad!)

Vi kommer iväg lite sent, så vi får cykla som idioter hela vägen!
-risken fanns att vi inte skulle hinna iaf.
Hade jag varit ensam hade jag stannat efter 1/4, för jag pressade mig till mitt yttersta. Väl framme sjönk jag ihop innanför dörrarna och väntade tills Lina kom (hon hade kommit en bit efter).
"Du kan inte sitta här" sa hon när hon kom. Men jag kunde inte stå upp. Läskigt.
Snyggt att sitta halvt borta inne på ett Systembolag...

Sen tillbaka 1,2 mil också.

Trots att vi tog det mycket lugnare på vägen tillbaka tyckte vi att det tog väldans lång tid.... så till slut stannade vi och frågade en man vid en gård.
"Eeeh, det är ungefär 1 mil åt det där hållet!" sa han och pekade åt hållet vi kom ifrån...
Skulle vi skratta eller gråta? Jag skrattade och frös!

Väl tillbaka fick vi stressa oss iordning, för det var fest bakom Hembygdsgården --> en promenad på 2,5km.

Summa sumarum:
4,5 mil cykling
0,5 mil promenerande

FEM MIL MOTION!!
Alla som känner mig och vet vilken total soffpotatis jag är, kan nog förstå att min kropp fick en CHOCK!