Det straffar sig alltid...
Där fick jag för att jag varit uppe mer än jag sovit under den senaste veckans nätter....
Blä!
Dansen igår gick absolut VÄRDELÖST! Ofokuserat, obalanserat, kunde inte få till ett snyggt danssteg. Efter halva tiden kastade jag av mig skorna av ren irritation och bytte till såna där danstofflor istället.
Fem min innan vi skulle försvinner plötsligt delar av synfältet. Jag tror först att jag blivit bländad.. men det går inte över, samtidigt som jag tänker hm, det Finns ju inget som kan blända härinne.
Isvatten längs ryggen när jag inser vad det är. Synbortfall!!!
- Neeeeej!
Slängde mig iväg, ut till bilen.. men synbortfallen är då igång med full styrka. Tur att jag kan vägen hem som min egen ficka.. ändå var det riktigt jobbigt att köra. Bitar av saker på vägen försvann, såg inte hela registreringsskylten på bilen framför tex... och det var skitjobbigt att tänka på om det gick människor på trottoaren som jag inte såg?
För de flesta, som inte varit med om det, går det inte att förstå hur det känns. Det är inte som när man bländats; det är inte ljusa eller mörka "bländ-fläckar". Inget sånt. Det är bara... ja, hur ska jag förklara... det är inte nån färg, det är inte svart, vitt eller flimmer. Det är bara det att man inte ser. Exempel:
- Tex när jag tittar i en persons ansikte.. personen kan sakna mun, eller höger sidan av ansiktet, eller näsa... byter jag ställe att titta på, ja då är det nåt annat som försvinner och jag kanske då ser personens vä öga, som stunden innan varit "borta". Det beror på vart och hur jag tittar. Men som sagt, det ser Inte ut som att personen har fläckar i ansiktet. Nej. Utan.... well, man ser inte!
- Annat tex, som jag fick märka igår... när man tittar på vägen... man kan se en tom väg, och 0,5 sekund senare inse att det visst är en bil där längre fram. Typ.
- Jag gjorde en macka när jag kom hem. Jag var tvungen att ha allt jag skulle använda på samma ställe... För hade jag spritt ut det, är det inte säkert att jag sett det, om jag glömt bort det.
Jag tex fyllde på min vattenflaska för att ta med upp, men den ställde jag 2 meter längre bort vid diskhon. Den missade jag!! Jag stod och tittade runt i köket, för att se så jag plockat bort allt... men jag såg den inte.
Innan jag skulle gå upp kom jag dock på att hm, hade jag inte vattenflaskan?. Jag intensivglodde då kring diskhon.. japp, där stod den. På kanten framför.
Helheltbilder är omöjligt.
Tror du man känner sig fånig? Nähäää...
För er som inte fattar vad jag babblar om ----> synbortfall är förstadie till MIGRÄN!!!
Denna gång hade jag dock en oenorm tur. Ja, det säger sig självt, eftersom jag sitter här! I vanliga fall hade jag vid det här laget vridit mig i sängen och behövt en hink med mig för att ens ta mig sträckan till toa.
Jag vet inte varför, kanske för att jag kom hem fort... åt något, tog piller och gick o la mig, DIREKT. Migränanfall kan man faktiskt stoppa upp ibland om man motverkar det så tidigt som möjligt, innan det brytit ut.
(Synbortfallen kommer nån timme före huvudvärken.. ifall det inte framgått!)
Måste nu bara uttrycka lite irritation till alla de kompletta idioter som kan få för sig att kalla gräslig huvudvärk för migrän. "Ååååh, jag har så ont i huvudet.. det måste vara migrän!". Fel fel fel! Vanlig huvudvärk, spänningshuvudvärk, feberhuvudvärk osv är INTE INTE INTE samma sak som migrän!
Du kan ha jag-dör-snart-huvudvärk.. utan att det är migrän! Det är helt olika saker!
Så, nu vet ni det.
Blä!
Dansen igår gick absolut VÄRDELÖST! Ofokuserat, obalanserat, kunde inte få till ett snyggt danssteg. Efter halva tiden kastade jag av mig skorna av ren irritation och bytte till såna där danstofflor istället.
Fem min innan vi skulle försvinner plötsligt delar av synfältet. Jag tror först att jag blivit bländad.. men det går inte över, samtidigt som jag tänker hm, det Finns ju inget som kan blända härinne.
Isvatten längs ryggen när jag inser vad det är. Synbortfall!!!
- Neeeeej!
Slängde mig iväg, ut till bilen.. men synbortfallen är då igång med full styrka. Tur att jag kan vägen hem som min egen ficka.. ändå var det riktigt jobbigt att köra. Bitar av saker på vägen försvann, såg inte hela registreringsskylten på bilen framför tex... och det var skitjobbigt att tänka på om det gick människor på trottoaren som jag inte såg?
För de flesta, som inte varit med om det, går det inte att förstå hur det känns. Det är inte som när man bländats; det är inte ljusa eller mörka "bländ-fläckar". Inget sånt. Det är bara... ja, hur ska jag förklara... det är inte nån färg, det är inte svart, vitt eller flimmer. Det är bara det att man inte ser. Exempel:
- Tex när jag tittar i en persons ansikte.. personen kan sakna mun, eller höger sidan av ansiktet, eller näsa... byter jag ställe att titta på, ja då är det nåt annat som försvinner och jag kanske då ser personens vä öga, som stunden innan varit "borta". Det beror på vart och hur jag tittar. Men som sagt, det ser Inte ut som att personen har fläckar i ansiktet. Nej. Utan.... well, man ser inte!
- Annat tex, som jag fick märka igår... när man tittar på vägen... man kan se en tom väg, och 0,5 sekund senare inse att det visst är en bil där längre fram. Typ.
- Jag gjorde en macka när jag kom hem. Jag var tvungen att ha allt jag skulle använda på samma ställe... För hade jag spritt ut det, är det inte säkert att jag sett det, om jag glömt bort det.
Jag tex fyllde på min vattenflaska för att ta med upp, men den ställde jag 2 meter längre bort vid diskhon. Den missade jag!! Jag stod och tittade runt i köket, för att se så jag plockat bort allt... men jag såg den inte.
Innan jag skulle gå upp kom jag dock på att hm, hade jag inte vattenflaskan?. Jag intensivglodde då kring diskhon.. japp, där stod den. På kanten framför.
Helheltbilder är omöjligt.
Tror du man känner sig fånig? Nähäää...
För er som inte fattar vad jag babblar om ----> synbortfall är förstadie till MIGRÄN!!!
Denna gång hade jag dock en oenorm tur. Ja, det säger sig självt, eftersom jag sitter här! I vanliga fall hade jag vid det här laget vridit mig i sängen och behövt en hink med mig för att ens ta mig sträckan till toa.
Jag vet inte varför, kanske för att jag kom hem fort... åt något, tog piller och gick o la mig, DIREKT. Migränanfall kan man faktiskt stoppa upp ibland om man motverkar det så tidigt som möjligt, innan det brytit ut.
(Synbortfallen kommer nån timme före huvudvärken.. ifall det inte framgått!)
Måste nu bara uttrycka lite irritation till alla de kompletta idioter som kan få för sig att kalla gräslig huvudvärk för migrän. "Ååååh, jag har så ont i huvudet.. det måste vara migrän!". Fel fel fel! Vanlig huvudvärk, spänningshuvudvärk, feberhuvudvärk osv är INTE INTE INTE samma sak som migrän!
Du kan ha jag-dör-snart-huvudvärk.. utan att det är migrän! Det är helt olika saker!
Så, nu vet ni det.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tycker det var ganska dumt av dig att köra hem när du inte såg ordentligt. Tänk om ett barn sprungit ut på vägen och du inte såg det...
Postat av: Madde
Ojojoj gumman! Det låter ju inte alls bra det där. Usch! Hoppas verkligen att du mår bättre och slipper ha det så där på mkt länge. Tänker på dig. Kramar Madde.
Postat av: Sesse
Träd brukar försvinna för mig :/ Inte alls roligt. Första gången så var jag ändå kvar i skolan och skrev ett nationellt prov i engelska. Inte det smartaste jag gjort...
Trackback