Värsta dagen i mitt liv.

Fint väder. Strålande sol. Litet tecken på den vår som är på ingång. Speciellt idag --> Sista april! Valborgsmässoafton. Dagen som vi alltid tillbringat hos mormor.

Jag är så överdrivet medveten om varje liten rörelse jag gör, varje liten syssla jag utför, samtidigt som jag går i en konstig dimma. En dimma där inte ens tiden fungerar som den brukar.

På ett sätt står tiden still, men samtidigt tycker jag att den bara går och går. Alldeles för fort.
Tiden springer ifrån något som vi aldrig ville skulle hända, samtidigt som den går så långsamt att vi hålls kvar i det.

Dagen har varit lång. Den har pågått i evigheter. Samtidigt som jag önskar att dagen bara ska ta slut, önskar jag att tiden kunnat ta en paus precis Nu och stå stilla så länge som jag själv väljer. En paus från allt och alla.
Jag vill att den här dagen ska vara över, men tanken på att det ska komma fler dagar efter den här är just nu lite över mitt förstånd. Den idén känns absurd, men jag vet att den är sann.


Det tog två sekunder att få veta.
Men det kommer att ta år innan jag förstår och en livstid innan jag accepterat det.

Min mest betydelsefulla tillflyktsort, mitt andra hem, är för alltid borta!


Jag älskar dig, alltid gjort och kommer alltid att göra! <3
/Lilltrollet.





"My dear Sam, you can not always be torn in two: you will have to be one and whole for many years. You have so much to enjoy, and to be, and to do. Your part in this story will go on".

Kommentarer
Postat av: Karin

Och vi kommer alltid älska dig, hon, din familj, och alla andra som känner dig. Love you.

2010-04-30 @ 23:14:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0