Maria

Sex månader. Mängder av veckor och än fler dagar.
ETT HALVÅR!!

Det är så obeskrivligt overkligt och så absurt!

Har det verkligen gått så lång tid? Hur har det varit möjligt? Hur har det gått så fort? Vad har hänt under den tiden? Hur kan det ha hänt någonting alls? Hur kan världen ha fungerat?

Det har fortfarande inte sjunkit in. Hon känns inte borta.

Idag försvinner det som tidvis varit mitt hem, mitt andra hem, ur våra händer. Vi kommer inte kunna gå dit mera. Det kommer att förändras, göras om. Det kommer tillhöra någon annan.
Även det känns overkligt...


Ett halvår... ofattbart!
Jag saknar dig obeskrivligt!

Jag älskar stjärnhimlar.. och när det är fullmåne. Att ligga bredvid någon på ett tak och titta upp i himlen. Prata eller bara ligga tyst. Det är riktigt mysigt!
Likaså snöpromenader på kvällen... Mm! :)

Soliga OCH molninga sommardagar, sommarregn (alla måste någon gång i livet ut och dansa runt i ett varmt sommarregn!), höstdagar, oväder, regn och rusk, åska... jag gillar väder! :) -så länge jag inte fryser! För DET avskyr jag!


Men det att kunna vara tyst ihop, utan att det blir obekvämt för någon... det är underbart! Man sitter i samma rum, den ena kanske läser eller något annat, medan den andra kanske spelar lite på en gitarr. Ja, vad som helst. Uttrycket "osociala tillsammans" skapade Lollo och jag på gymnasiet, då detta var en återkommande umgängesform för oss :) (vi spenderade större tiden av vår vakna tid ihop, så det hade nog blivit lite jobbigt annars :P).

---

Måne, solnergång, soluppgång..
Jag har tagit fram min soluppgångssimulator-lampa :) (heter även ljusterapilampa).
Vintertid är den kanon för en morgontrötter som jag! Jag ställer in valfri ljusstyrka och vilken "alarm-tid" den ska lysa. Sen ställer jag även in hur långt innan alarmtiden som jag vill att den ska börja stegra upp ljuset -som en soluppgång. Jag har min inställt så att den börjar lysa svagtsvagtsvagt 15 min innan, och när jag sen ska gå upp lyser den mysbelysning i rummet.
Lagom så att jag ser mina kläder samt vänjer mig inför ljuschocken när jag måste tända badrumslampan.
Suveränt!

Kors i krösamo!

Vilket inspirationsrus jag plötsligt fick igår! Helt makalöst! :) Att en person som man inte ens känner kan inspirera en så mycket. Varför eller hur vet jag inte. Om det var kreativitetsnivån hos personen som inspirerade. Eller för att jag tyckte mig ana en del gemensamma personlighetsdrag och på något sätt tänkte "jag vill också". Ingen aning.

Skit samma.. Jäklar vad häftigt det var!!!
Allt jag kände att jag skulle göra.. och skulle göra Bra! The sky was the limit! Jag fick till och med för mig att jag skulle göra en låt (!!!!). Aldrig gjort förut! Och hör och häpna fick jag faktiskt till en början. Text och melodi!! (Så mycket preskriberat som det bara går, så fråga inte ens! If I'd tell you, I'd have to kill you :P).

Idag fanns dock inte inspirationen kvar. Dumt!!! Mycket dumt! Det surade till dagen lite..
Men lite sömn och en ny dag.. sen ska jag nog uträtta mirakel igen!!! ;) -hoppas jag.

---

Jag känner för att vara kreativ...

Saknar musikteatrandet nu. Sjunga, dansa, spela teater! Mm kul. Fick ju bara försmak då.
Sen vill jag skriva en bok, måla en talva, få den jävla keyboarden att funka med datorn så jag kan få in pianokomp på datorn, få klart bilderna jag ska beställa...