Maria

När jag nämner mitt ex är det oftast i en negativ ton, men det fanns ju självklart vissa saker i förhållandet som var bra...
Sitter och läser lite gamla grejer nu och hittade några sidor skrivna när exet just börjat sin praktik på ett Åkeri, där han höll på att lära sig att bli kranförare. Han hade tidigare pratat i sömnen, så efter det såg jag i smyg till att alltid ha papper och penna vid sängen ifall det hände igen. Vilket det gjorde...

-23 Maj 2005 23:13-
(Han sov och jag försökte antagligen pussa honom, men han drog undan huvudet.)
Jag: Vill du inte att jag pussar på dig?
Han: Jo.
Jag: Du drar ju bort.
Han: Nää. Jag vet inte.
(Jag gjorde så igen.)
Jag: Där!
Han: Jamen du blir för nära!
Jag: Blir jag för nära?!
Han: Ja, med kran.
Jag: Med kran?!
Han: Ja, med kran o så.
Jag: Hur då?
Han: Nää

(Jag som nu låg och skrev för glatta livet och kvävde undertryckta skratt, ville få honom att fortsätta surra...)
Jag: Nu drog du bort igen!
Han: De e som att du trycker på nåt.
Jag: Vadå?
Han: först ....... (var ej hörbart)..... osså blir det skitmycket luft.
Jag: Va?
Han: Mm.

(Jag fortsatte retas...)
Jag: Ska ja sluta pussa på dig?
Han: Nä, inge sånt där.
Jag: Va ska ja gö då?
Han: Inge sånt.
Han: Ta't lugnt.
Jag: Är jag inte det då?
Han: Dom tar bort för mycket ibland. För mycket grejer.
Jag: Vad för grejer?
Han: Som gör att allt sitter ihop.
Jag: Sitter vad ihop?
Han: Allihopa. Vi sitter ihop med bilen. .... ja, me lasten.
Jag: Va äre som ska sitta ihop me lasten?
(Han tittar upp, fattar vad jag håller på med, blir som vanligt omedelbart sur.)
Han: Sluta skriv!
(Han vänder sig mot väggen.)
Jag: Får jag inte skriva?
Han: Ja.

Det slutade som oftast med att han blev sur, men det brydde jag mig inte så mycket om den gången. För det där var lite roligt faktiskt..

Du har länge haft önskan om att, utöver ditt vanliga yrke, göra en karriär inom en viss branch och du har till slut tagit dig till den sista prövningen för att eventuellt lyckas ta dig till ditt mål. Trevligt, kan tyckas. MEN...

Har du stannat upp och funderat på hur detta påverkar folk omkring dig, och inte minst hur det påverkar dig!

Känner du dig allt som oftast stressad? -att du ständigt är du under press? Har du fått en kortare stubin? Blir du lättare irriterad på saker? (Omformulerat.. tycker du att folk och saker omkring dig helt plötsligt fungerar sämre, förstår sämre, gör mer fel?).
Tycker du att dina barn inte pratar med dig lika mycket? Tycker du att dom nästan håller sig undan? Fundera då på detta... Ägnar du mer tid till att upprätthålla ett snyggt yttre och hålla ordning hemma, än att gå och krama och prata med dina barn, under en dag?

Om detta påverkat dig såhär INNAN du nått ditt mål... tror du då att allt kommer att ordna sig när du väl tagit dig fram? Kommer du att känna dig mindre pressad och stressad då? Kommer du att ha mer tid att prata och krama dina barn då? Kommer du att ha mer tid och ork att bry dig om andra då?

Allt det här är ju helt och totalt självvalt. Du har ju ett bra jobb, som du trivs med... så varför gör du då det här? För det är ju då inget du måste göra tex för att överleva..
Är det förmånerna som kan komma?
Är det för att du vill 'make a difference'?
Fundera på vad det är som du tycker är viktigare än din familj...
Vad du än väljer, tror du då verkligen att DET sen skulle kunna få tillbaka det du förlorar på vägen dit...?