Michael Jackson DÖD!
CHOCK!
Michael Jackson dog, av något som ser ut att vara hjärtinfarkt/hjärtstillestånd, för ett par timmar sen! (kl 22:14) Endast 50 år gammal.
Om man ska tro rykten hade han det rätt jobbigt i sitt liv med svår barndom, anklagelser av olika slag, alla operationerna osv. Jag vägrar tro på allt snack -hur många vill inte klämma åt kända och hyllade personer? Jag tror att han var en människa som ville väl.
Men egentligen struntar jag faktiskt i hur han var som person... för det är hans musik som jag gillar! Mannen var ett musikaliskt geni. Jag har köpt få skivor i mitt liv, men jag har alla av hans album.
Han hade en fantastisk röst, otrolig energi och utstrålning på scen. Han var ett original. Unik. Ingen kan mäta sig med honom. Det är en otrolig förlust att han är borta, för gott!
Michael Jackson dog, av något som ser ut att vara hjärtinfarkt/hjärtstillestånd, för ett par timmar sen! (kl 22:14) Endast 50 år gammal.
Om man ska tro rykten hade han det rätt jobbigt i sitt liv med svår barndom, anklagelser av olika slag, alla operationerna osv. Jag vägrar tro på allt snack -hur många vill inte klämma åt kända och hyllade personer? Jag tror att han var en människa som ville väl.
Men egentligen struntar jag faktiskt i hur han var som person... för det är hans musik som jag gillar! Mannen var ett musikaliskt geni. Jag har köpt få skivor i mitt liv, men jag har alla av hans album.
Han hade en fantastisk röst, otrolig energi och utstrålning på scen. Han var ett original. Unik. Ingen kan mäta sig med honom. Det är en otrolig förlust att han är borta, för gott!
The King of Pop!
DN: http://www.dn.se/nyheter/varlden/michael-jackson-dod-1.898930
Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5432546.ab
Expressen: http://www.expressen.se/noje/1.1619451/michael-jackson-ar-dod
Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5432546.ab
Expressen: http://www.expressen.se/noje/1.1619451/michael-jackson-ar-dod
Three witches watch three Swatch watch switches.
Fick den här godingen av min kloker häromdagen:
”Tre häxor tittar på tre Swatchklockor. Vilken häxa tittar på vilken Swatchklocka?”
Nu på engelska!
”Three witches watch three Swatch watches. Which witch watch which Swatch watch?”
Nu för dom som gått fortsättningskursen..
”Tre könsopererade häxor tittar på tre Swatch klockknappar. Vilken könsopererad häxa tittar på vilken Swatch klockknapp?”
Och nu på engelska...
”Three switched witches watch three Swatch watch switches. Which switched witch watch which Swatch watch switch?”
Sammanfall.
Jag är en sådan person som måste vara ensam ibland, annars får jag stora nippran. Nu har det blivit så -fast gått snäppet längre också.
Problemet är att även fast jag kanske är på bristningsgränsen och verkligen måste vara ensam.. kommer någon då som jag tycker om, då vill jag inte säga nej. För att under tiden jag är med personen tycker jag att det är jättekul :) men efteråt känner jag att det kanske inte var så smart, då ensamhets-behovet vuxit sig ännu större.
I slutet av Ransäter-tiden var jag inte ensam mycket alls...
Det hade ju redan börjat rinna över när jag var i Ransäter, så den här sista veckan blev nog bara för mycket av det goda!
Bestämmelser, planer osv känns helt plötsligt kvävande och jag får ett smått obehag. Jag skulle åka till gbg nästa vecka, men det har ställts in. Jag måste vara ensam, göra ingenting och nästan ha tråkigt. Finns inget annat alternativ.
Min absoluta skräck -som får mig att må down right helvetiskt- är att detta ska ha slitit på vårat förhållande, eftersom det var där jag var nu den här sista veckan. Jag är absolut livrädd!! Ont i magen, sover oroligt, tänker på det konstant. Och DÅ tänker jag... tänk om det inte är någon fara och att detta negativa tänkande skulle förstöra istället?
Jag tänker på det jämt, och får jag en idé såhär, då är det bedrövligt svårt för mig att ta mig ur det. HJÄLP!
Problemet är att även fast jag kanske är på bristningsgränsen och verkligen måste vara ensam.. kommer någon då som jag tycker om, då vill jag inte säga nej. För att under tiden jag är med personen tycker jag att det är jättekul :) men efteråt känner jag att det kanske inte var så smart, då ensamhets-behovet vuxit sig ännu större.
I slutet av Ransäter-tiden var jag inte ensam mycket alls...
. . Slutprojekts-veckan som krävde all vår tid.
. . Veckan efter spenderades nästan uteslutande med Wille, eftersom jag knappt sett umgåtts med honom under slut.proj.
. . Efter det kom en dag då jag kände mig helt knäpp, jag var en blandning mellan stirrig och helt matt.. och jag kom fram till att det berodde på att jag inte fått varit ensam.
Trots det fortsatte jag umgås, för det var ju bara någon vecka kvar av tiden där. Skulle jag spendera den tiden på rummet, när värdefull tid med folk jag kanske aldrig skulle träffa igen, gick förbi? Nä.
. . Sista veckan. Ur-packningen av rummet, umgås, skolavslutning och flytten hem. Jag hade då några dagar på mig att försöka packa upp alla miljarder grejer från Ransäter, i ett redan fullt rum. Inte lätt!
. . Packa igen för att åka till Wille. Där var det studentfirande med hela hans släkt. Vi bodde hos hans farmor och farfar och vi hängde 24-7. Hela tiden medveten om folk, krav/press på hur man skulle bete sig osv osv.
. . En dag efter att jag kom tillbaka från Wille, började jobbet.
Där är jag nu.
. . Veckan efter spenderades nästan uteslutande med Wille, eftersom jag knappt sett umgåtts med honom under slut.proj.
. . Efter det kom en dag då jag kände mig helt knäpp, jag var en blandning mellan stirrig och helt matt.. och jag kom fram till att det berodde på att jag inte fått varit ensam.
Trots det fortsatte jag umgås, för det var ju bara någon vecka kvar av tiden där. Skulle jag spendera den tiden på rummet, när värdefull tid med folk jag kanske aldrig skulle träffa igen, gick förbi? Nä.
. . Sista veckan. Ur-packningen av rummet, umgås, skolavslutning och flytten hem. Jag hade då några dagar på mig att försöka packa upp alla miljarder grejer från Ransäter, i ett redan fullt rum. Inte lätt!
. . Packa igen för att åka till Wille. Där var det studentfirande med hela hans släkt. Vi bodde hos hans farmor och farfar och vi hängde 24-7. Hela tiden medveten om folk, krav/press på hur man skulle bete sig osv osv.
. . En dag efter att jag kom tillbaka från Wille, började jobbet.
Där är jag nu.
Det hade ju redan börjat rinna över när jag var i Ransäter, så den här sista veckan blev nog bara för mycket av det goda!
Bestämmelser, planer osv känns helt plötsligt kvävande och jag får ett smått obehag. Jag skulle åka till gbg nästa vecka, men det har ställts in. Jag måste vara ensam, göra ingenting och nästan ha tråkigt. Finns inget annat alternativ.
Min absoluta skräck -som får mig att må down right helvetiskt- är att detta ska ha slitit på vårat förhållande, eftersom det var där jag var nu den här sista veckan. Jag är absolut livrädd!! Ont i magen, sover oroligt, tänker på det konstant. Och DÅ tänker jag... tänk om det inte är någon fara och att detta negativa tänkande skulle förstöra istället?
Jag tänker på det jämt, och får jag en idé såhär, då är det bedrövligt svårt för mig att ta mig ur det. HJÄLP!
Kjell Bergqvist
Haha!
