Maria

De flesta folk är så dåliga på att vara gifta!!
Jag kan inte komma på ett enda par av mina kompisars föräldrar som jag sett pussas, hålla hand eller kramas. Än mindre vara lekfulla och busa...! Nix!
Vissa är skiljda, vissa går omkring som om de bor ihop med en kompis, vissa pratar knappt ens med varandra längre, vissa har till och med separata sängar, och flera även separata rum.
För mig är detta så konstigt...
Where is the love?


Eller är det faktiskt normalt? Är det mina föräldrar som är konstiga?
Isåfall är jag stolt över att de är det!


De pussas, kramas och håller hand, oavsett vart de är någonstans. De retas och busar som nyförälskade ungdomar;
T.ex. 1: Ibland kan de skrattande jaga varandra runt bokhyllorna på jobbet. Anledning (tex): Pappa vill ge mamma en kram, men hon springer undan ;)
T.ex. 2: På kvällarna går hon alltid och lägger sig sist. Ibland, om han inte somnat när hon kommer, har han nån gång krypit han ner och gömt sig under täcket. När hon då ska ge honom en godnattpuss hittar hon honom inte... Borta! ..tills han inte kan hålla sig och börjar småskratta ;)
Sånthär småtok har de för sig. Spontana småsaker.. o det är ju så sött!

Samtidigt har de den allvarliga och seriösa biten också!
De pratar om allt. De diskuterar mycket. De är Absolut inte ense jämt! Precis som vilken relation som helst, blir de riktigt sura och förbannade på varandra ibland! Men de pratar med varandra. Jag har aldrig någonsin varit med om ett såntdär riktigt storbråk där det gapats och skrikits.


Svartsjuka är något som aldrig någonsin funnits under min uppväxt... det har jag fått träffat på och lärt mig om utanför hemmet. Och det är bara fånigt och onödigt!
Är man bara öppen och litar på sig själv och den andre... då finns det ingen anledning!! Enkelt.
De litar på varandra, tveklöst!

Pappa sa någon gång "Det finns tre som alltid kommer vara speciella för din mamma..". Sedan räknade han upp tre ex till henne från låångt tillbaka. Jag skrattade och konstaterade att det inte var många som skulle säga sådär. Då tillade han "Varför skulle jag oroa mig? Hon valde ju mig, så jag är ju bäst!". Sedan skrattade han och blinkade åt mig.


Eftersom de större delen av deras förhållande varit egna företagare har de ofta träffats hela dagarna, och inte direkt haft några andra medarbetare. Någon gång frågade jag om ifall de aldrig tyckte det var tomt att inte ha andra jobbarkompisar och så. De tittade upp och såg lite förvånade ut. Tittade på varandra. "Nää. Vad ska vi med en massa andra till, när vi har varandra?". Sedan log de.

---

-men som alla andra barn tycker jag dom är kompletta idioter ibland!! Men det är alla föräldrar! och det är ett barns rättighet att tycka så ;P