Maria

I lördags (10/11) var jag på försenad en Halloween-fest hos Alex kurskompis Anders i Axmar. Man skulle vara utklädd, men jag kom inte på någonting.. så jag sprutade håret lila, blått och svart, klädde mig i kort kjol och en sönderklippt stor t-shirt och tröck på en skitsnygg filthatt uppepå alltihopa... sen fick folk avgöra själva vad jag skulle föreställa :P (enl mig... -ööh, ingen aning).
Jag ville gärna kunna åka hem på natten, eftersom jag behövde plugga på söndagen inför tentan på måndagen... så jag tog bilen dit :) Vi möttes upp vid stationen och sedan åkte vi ut till Axmar.
Ute i skogen vid vattnet låg huset. En stengång ledde till huset. En såndär gång med fastgutna mer eller mindre spetsiga småstenar (måste vara ganska hemska att gå barfota på!!!).. som en grusgång, fast stenarna satt fast.

Just när vi kom innanför dörren, kom jag på att jag glömt mobilen och kameran i bilen. Jävlar! Det var kallt ute så jag började springa. Tyvärr hade jag inte lagt märke till två små små trappsteg, ett i början och ett i slutet, av stengången... de var pyttesmå, men tillräckligt för att mitt springande skulle ta tvärtopp!!!! Jag flög handlöst framåt slog i marken och skrapades framåt några centimeter! Landade på knäna, vänster armbåge och höger handflata. Först gjorde det inte ont, det tar ju någon sekund för hjärnan att registrera.... sedan -AJ! FY FAN!
Iklädd kortkjol och nylonstrumpbyxor var det inte mycket som skyddade benen. Däremot hade jag skidjackan på mig, så upptill fick jag bara ett litet skrapsår i ena handlflatan :) och vilken tur att jag inte hade hämtat kameran och mobilen redan. Jag hade blivit RIKTIGT kinkig om dom hade gått sönder också!
Jag staplade och hämtade det jag skulle, sedan in i hallen i huset. Där torkade jag bort de två ensamma halvtårar som satt sig i ögonen, pga överraskningen och för att det gjorde en smula ont, och klistrade på ett leende. Jag gick in och frågade Anders, så hurtigt jag kunde för att inte dra uppmärksamhet till mig, om vart badrummet fanns. Kirsi som var inne i badrummet blev lite förskräckt men hjälpte sedan till :) Hon började badda lite, men jag tänkte att det är lika bra att få det ordentligt rent medan jag är lite omtumlad. Spolade bort blod och grus, gnugga ordentligt med tvål, pilla bort de stenar som fastnat i såren och skölja rent. Sedan fick jag kompresser av Anders som jag satte på. Dock var jag, under maten, tvungen att gå och ta bort ena kompressen, för det hade gått igenom och börjat rinna längs benet på mig. Blä.

Såhär klumpig var jag:
Vänster knä - ytliga skrapapsår på insidan av knät, sår strax under knät och svullen!! Såret var inte så stort eller djupt, men gjorde fan så ont i alla fall.
Höger knä - Det var nog det här knät som fick ta mesta styrket! Det blödde mest och var lite problemigt eftersom det vägrade torka. (Det slutade vätska i onsdags). Svullen här också.
Folk trodde att det var uppe på knät jag gjort illa mig, men det var strax under... det såg nämligen ut så eftersom jag var så mamba-bamba-svullen. Det enda som avslöjade mig att det inte bara var, som jag sa, "ett par små skrapsår" var mina problem att ställa mig upp, sätta mig ner och att gå. Det var hemskt. Men folk var där för att ha kul, inte tycka synd om mig.. därför sa jag inget.
Vänster arm - Jag tror jag landade på armbågen och tumleden. Det strålade från armbågen upp i axeln och jag kunde knappt röra den. Inte mer än två centimeter från kroppen och inte sträcka ut den eller lyfta eller greppa om någonting. Tack vare jackan var det enda synliga ett litet ilsket blåmärke på armbågen. Handen blev lite lite lite skrapad, men det var så fjompigt pyttelite.

Efter detta var det extra skönt att kunna komma hem på natten. Jag hade inte velat sovit kvar där med det här! Jag kunde inte ligga på mage, inte på vänster sida och inte på rygg.. utan det fick bli halvt på rygg/höger sida. Kul va?! Det passade iaf inte mig, som snurrar som en torped när jag sover.
Sen ville jag faktiskt också hem och få tycka lite synd om mig själv...
inte behöva gå och le sött och låtsats att det inte gjorde så förbannat ont som det faktiskt gjorde. Ville bara gömma mig i en egen omtänksam famn och få känna mig som en sexåring med skrapade knän som det är mest synd om i hela världen. Jag ville hem!!!!
(Sötaste Erik! Han skulle vara hemma hos sina föräldrar vid 05 på söndagen, men trots det stod han utanför mig när jag kom hem-rullande vid 02-tiden. Jag hade inte väntat mig det, men blev SÅ glad att han var där! Just vad jag behövde).

Det var ingen höjdare att köra, men måste man så måste man. Armen hade jag haft liggande i knät hela kvällen hemma hos Anders och den kändes ganska bra, så jag tänkte att om jag bara höll den kvar där så skulle jag kunna hålla i ratten nertill. Det var inte någon höjdare. Varje gång jag spände armen... ja -Aj!







Sår läker relativt snabbt, men gör man illa sig INUTI knät är det lite sämre! Jag hopppas att inget inuti-jox har hänt i det här fallet (i hö knä alltså).. då blir jag sur. Det har nu gått nästan en vecka sen. Jag åkte på danslektionen i förrgår. Kunde gå nästan utan att halta, om jag gick lugnt, under dagen... så det var kanske lite optimistiskt att åka dit, även om jag bara tänkt trampa stegen i bak. Jag var tvungen att sitta ner och titta på! BLÄ!!!
Det går stadigt framåt.. men det måste gå snabbare, för nästa vecka SKA jag (vill jag) vara med på dansen igen.
Blir så ruskigt rastlös!





Parkeringsböter
Jag som har kunnat sagt "aldrig ens fått parkeringböter"... nu är det slut med det. Jag har fått en nu. Igår. Jag är så irriterad. Jag kom i tid till skolan igår. Dock fanns där ingen parkering, så jag fick åka till en annan parkeringsplats... för att upptäcka att det inte fanns någon där heller. Jag hade fått knöla såhär dagen innan så jag kommit rätt sent till föreläsningen... det ville jag inte igår. Jag såg att det fanns stooooor plats bredvid en bil på fel sida om p-skylten. Den bilen stod fel, så jag chansade att det skulle vara okej.
När jag kommer ut fem timmar senare står den andra bilen också kvar, plus att det tillkommit en bil på min andra sida..... tre st är vi som står fel.... de lappade är JAG. Punkt.
Rättvisan? Vart tog den vägen?
Sedan... 500:- varför då? Vem står där förutom fattiga studenter? Ingen. Vem skadade det att jag stod där? Ingen. Det är en 200 m öppning där folk brukar gå sommartid. Bilen är bara någon meter bred, vad gjorde det? Ingeting. Well, well.. det är bara att betala och se glad ut..
Suck.






Knivrånad
Vid midnatt fick jag ett sms från en kompis där det stod "jag blev precis knivrånad" och inget mer. Detta såg jag vid 03-04 då jag vaknade till, och skickade ett svar då. När jag morgonen inte fick svar på det, eller två sms till, ringde jag. Hon svarade :D puh!! Hon hade varit vaken hela natten, stackarn, så hon låg och sov. Jag frågade snabbt om hon var okej och så vidare, men sedan fick hon sova igen.
Hon och hennes kompis hade gått under viadukten vid tågstationen. I änden av viadukten stod tre invandrar-killar och väntade. De gick då på tjejerna med kniv och krävde deras väskor. Som tur var hade min kompis precis pratat i telefonen, så den hade hon i handen och den tänkte inte killarna på.. så dom kunde ringa polisen omedelbart. Polisen kom med hundar och flera män. Dom jagade killarna och hann se en av dom springa upp i en trappuppgång. Därefter hade dom suttit på spaning utanför trappuppgången tills han återvände.


En varning om utvisning, det är vad jag tycker att dom ska ha. Får man för många varningar ---> ja, utvisning!
Det är sånna här lortpersoner som smutskastar andra, bra och trevliga, invandrare! Jag har massor av vänner som inte har svenska föräldrar, och för mig är de inte mer anorlunda än jag själv! Det är underbara människor som är som precis vem som helst :) De ska inte behöva lida för att andra nötter inte kan bete sig respektabelt!
En snattande 7-årig unge ska inte behöva utvisas, det är inte det jag menar! Nej. Grova brott, eller upprepad småkriminalitet av straffmyndiga eller myndiga ----> utvisning! Det är väl inte så svårt? Man vet vad straffet är och man gör det i alla fall.... då borde man väl få straffet?
Sen kan man bli oskyldigt dömd, så man kan ha typ 1 utvisnings-varning för grova brott och 5 varningar för småbrott? Ja, inte vet jag... men typ.

Snälla snälla, säg inte "men alla svenskar är ju inte skötsamma heller". Varje land får väl ta hand om sina egna kriminella. Sverige har tillräckligt som det är... vi behöver inga fler bråkmakare. Men får man tillåtelse att komma hit, få en ny chans att leva ett nytt bra liv.. då är det väl ett jävligt bra byte att bara behöva uppföra sig bra och respektfullt?